HeFo

Jag är ju så sjukt dålig på att blogga numera - jag vet. Därför kommer nu en liten summering av mitt liv just nu. Previously... in my life:

Poker

Har hunnit med tre turrar på Gamblerz och en CC-session.

Turrarna: 1:a - 1:a - 2:a. I alla tre har jag suttit HU mot spelare jag verkligen respekterar. Jocke Garp, Tobias och Mallorca. Bara Mallis lyckades knäcka mig.

Cash på CC: Satte mig med 1500 på 20/20 och klev med 8500. Jäkligt bra kväll med både tur och känsla. Kändes som jag ville sitta kvar, men tror ändå att jag klev i precis rätt tid.

Mmm... framgång luktar gott.


Kärlek

Amors pilar sitter rakt igenom hjärta och hjärna, och jag förundras verkligen över hur jag kan bli förälskad på nytt varje dag. Sliskigt gulligt, men sant. För tillfället är det riktigt synd om min älskade, som ligger orörlig hemma med ryggskott.


Hus

Just nu har vi ett gäng polacker i huset som bygger, målar och monterar. Förhoppningsvis är de klara i helgen, och då ska vi äntligen få möblera och göra i ordning vardagsrummet.

 
Amanda

Hon trivs otroligt bra i sin nya skola, och verkar ha passat perfekt in i gemenskapen. Det är så kul att hon kan ta hem kompisar och bara cykla hem till vem hon vill utan att behöva planera eller krångla. Hon har avverkat två killar hittills, och fler lär det väl bli. Undrar vem hon har fått det beteendet ifrån... 


I övrigt har jag fått ännu ett syskonbarn, en tjej som ännu är namnlös. Ska hälsa på henne och familjen snart hade jag tänkt. Hösten är ju inte riktigt min årstid, så jag tenderar att krypa in i ett litet hål. Men nu har jag tack vare Anders (coh Malin) både plockat svamp och lärt mig att uppskatta färger och trist väder. 

/HeFo 

Hade en underbar semestervecka i Antibes med Bengan och Amanda förra veckan. Bengans systerson Leo fick också följa med och få lite ledigt från sina tre mindre systrar, och svärföräldrarna var på plats när vi kom ner. Så väl omhändertagen har man inte blivit sen spädbarnsåldern tror jag. Goda middagar, härliga soldagar och skönt snack på balkongen på kvällarna. 

Lite bilder bjussar jag självklart på!


Livet på en pinne... en kall Heiniken i solen på Royal Beach


Den här bilden är inspirerad av Lina. :)


Ser nästan ut som en filmplansch. Gladporr på Rivieran... :)


L'auto...


Skönt gäng i plurret; Leo, Bengan, Amanda och svärmor Gerda


Mandis vid kyrkan där vi såg över hela Provence


Min snygga svärmor


Hittade en rätt soft kille som jag hånglade upp utanför kyrkan...


Grymma yachter låg vid hamnen


Leo med morfar Janne


Sista kvällen firade vi svärfars födelsedag med picnic på stranden

Tyvärr hade vi inte kameran med till Marine Land eller Aquasplash, som ju självklart var barnens favoriter (och lite mina också... i smyg). Leo fick träffa sina hajar, och Mandis fastnade naturligtvis vid delfinerna.

Längtar redan tillbaka... Tack Gerda och Janne och min fina familj för en av mina bästa veckor!

/HeFo

Milstolpar i livet är händelser som får en att ifrågasätta den egna personen eller något som förändrar hur man tänker, agerar och känner. I kväll fick jag tillfälle att minnas en sådan händelse. Efter en trevlig dag med bio, middag och födelsedagsmingel satt jag och Anders och spelade kinapoker till våra gamla älsklingsplattor. Thåströms första soloalbum dök upp, och jag njöt ända tills jag fick höra de första trumslagen till "Alla vill till himlen". En del låtar är bara förknippade med ett enda isolerat moment, och den har är ett bra exempel.

I mellanstadiet och högstadiet var jag bästa kompis med en tjej som också hette Helena. Vi hängde, snackade och skvallrade precis som tjejer gör i den åldern. Jag hade även andra vänner från andra förorter, som drack och hånglade med killar, men Helena var inte sån. Jag såg väl henne som min säkerhet, min ordentliga tillvaro. Hon var inte så intresserad av alkohol och fester, men hon var full av liv och väldigt rolig att umgås med.

När vi gick i högstadiet så dog hennes lillebror i leukemi. Det var inget vi direkt pratade om, mest för att jag absolut inte visste hur man hanterar sorg och livsöden, men förmodligen också för att hon inte kände att hon kunde anförtro sig hos mig. Jag var ganska ytlig och egoistisk då, och det vet jag nu. Kanske är det vanligt i den åldern om man själv inte upplevt något liknande att man gömmer sig, men idag känns det inte som en giltig ursäkt. Jag skäms för att jag drog mig undan.

På minnesstunden spelades "Alla vill till himlen" med Thåström, och jag såg min vän gråta men kunde inte förmå mig att trösta henne. Jag var rädd. Vi glad isär efter detta och umgicks inte efter skoltiden alls. Kan hända att vi skulle ha glidit isär ändå, men det är inte ett dugg relevant i sammanhanget. Jag önskar verkligen att jag hade haft modet att bara krama henne och finnas där - för det är ju faktiskt det enda som behövs.

En mörk sekvens från mitt förflutna som spökade ikväll... det enda jag kan glädjas åt är att jag aldrig skulle agera likadant igen. Detta minne symboliserar verkligen min själsliga mognad, och att jag fortfarande tänker på det är ett tecken på att jag närmar mig den personen jag vill vara.

Förlåt Helena.

Kan du inte byta ut ditt namn, så byt planet
Du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner
tänk att hänga högst där upp titta ner på folk och le
Jag vill, Du vill

En lycklig människa vet aldrig om på vem han slår
han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får
han tittar en gång till å John Wayne har blivit två
Jag vill, Du vill

Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen, till himlen

Jesus gick på vattnet, det är nåt visst med den idén
med två tomma händer byggde han sin månraket
en enkel man som du och jag, fast med något bättre manér
Jag vill, Du vill

Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen, till himlen
du köper din väg till himlen
du betalar kontant i himlen
du köper din väg till himlen
kan du inte byta ut ditt liv, så byt kanal
lyckan byts ut lika lätt som ideal
Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen...

Mina föräldrar som tillhör gruppen hårt arbetande 40-talister har sedan TV4 startade sina sändningar i marknätet 1992 refererat till kanalen som om det vore den enda exiterande mediekanalen. Eller rent av verkligheten.

"Du såg väl i morse när Bengt gav det här vinet fyra solar? Tone sa att det skulle regna, Hasse åkte ur Let's Dance och Malou gjorde bort sig..." osv osv.

Lite småläskigt, men samtidigt lite roligt har jag tyckt. Det har hänt att de tittar på Aktuellt, men då mest för att konstatera att Nyheterna är mycket bättre. Det är ju så fräscht och färgglatt. Jag är benägen att hålla med, och märkligt nog så har min uppväxt gjort att jag alltid trycker på knapp 4 när jag sätter på teven. 

Jag tror att man kan dela in människor i olika kategorier när det gäller miljö och uppväxt. De som kollar på Aktuellt och de som föredrar Nyheterna. Ska man däremot särskilja folk på genetiska egenskaper får man gå tillbaks till VHS-eran - de som spolade tillbaka filmen direkt, och de som aldrig gjorde det.

Skitenkelt. :)

Nu när jag kom hem från en trevlig familjemiddag satte jag på TV4 och ramlade in i en av alla 413 Beckfilmer som tydligen handlar om spelmissbuk. Hittade genast två skojiga citat som jag smålog åt:

Marin Beck till sliten speltorsk: Vad spelar du då?
Speltorsken: Allt möjligt, men jag är mest rädd för Jack Vegas-maskinerna. De är som en drog, som arbetarklassens nya folkrörelse.  

Jag vill tacka manusförfattarna för den kängan till spelmonopolet!

En annan som kändes lite kul:

Beck till tant på Casino Cosmopol: Var du här på självaste julafton??
Tanten: Ja, det var jättefint!

Jag var ju faktiskt själv på CC på julafton 2004 och spelade FLT 100/200. Inga konstigheter. :)

I morgon bitti ska jag för första gången på länge kolla in morgonsoffan, så jag vet vad mina föräldrar snackar om nästa gång vi ses.

/HeFo

Okej, jag tror inte att den här texten kommer att höja många ögonbryn. Jag är ganska glad för det. Min dröm har aldrig riktigt varit att höja ögonbryn, trots att resultatet ofta har varit just det. Ikväll så festade jag med många som jag tycker om; min pojkvän, hans ex, deras gemensamma vänner etc.

Min syster och en bra vän fanns med i gänget, och jag kände verkligen att vi kunde fippla loss rejält utan att farbror normal skulle haffa oss. Vi gillar ju varandra.

En rullstolsbunden kille var med i sällskapet. Jag har lite svårt att förhålla mig till en kille som inte kan stå, och jag tror de flesta av er som läser detta har det också. Man böjer sig ner, erbjuder en bärs... sen tittar han på en när man dricker eller pratar med nån. Jag frågade honom (eftersom vi andra pratade om hur man bar sig åt för att skita på krogen...) "Hur fan gör du när det pockar på på ett sånt här ställe?" "Jag har grymma muskler" fick jag till svar. Okej... grymt svarat.

När jag senare försökte få kontakt musikaliskt, eftersom han var på en annan nivå... nämligen i sin stol, så insåg jag att han var rolig och ville prata om hårdrock. Jag är poppig som fan jämfört med honom, och det rockigaste jag kan tänka mig i stereon är Guns..." Jag beställde ännu en öl till honom och en till mig. Han ger mig en komplimang och säger: Tänk om jag skulle resa mig upp? Jag är nog lika lång som du... och så står han plötsligt där. Och tar mig i baken. 

Vad hände?

Genast så kände jag att jag bara hade pratat med honom för att han satt i rullstol. När han reste sig och tog mig i baken, så var han bara en av de människor, som jag brydde mig så väldigt lite om. Jag kunde ha ignorerat honom om han bara hade stått upp. Men nu var det som om hans rättighet var att tafsa på mig, just för att jag hade visat honom intresse. Hur ska man handskas med detta?

En vän lugnar mig och säger att jag ska släppa allt, men det är svårt. Det skönaste vore att ha stöd eller bara veta att man kunde åka hem. tyvärr var det inte så ikväll.

Men, tack ändå alla vänner för en kul kväll!! Puss!

/HeFo

Under en längre tid har jag känt mig så trygg. Allt som jag har fruktat från ett tidigare liv har verkligen varit borta. Trots en massa kval i mitt yrkesliv så vet jag att jag har det som betyder något, och det som är riktigt, precis intill. Tack älskling, för att du alltid finns och är den jag kan vända mig till när jag mår dåligt.

Underbara människa... hur kan du vara så öppen och lugn med allt? Tack!

/Din  

Ett underbart år har passerat. Ett år av glöd, kompromisser, trygghet, värme och kärlek. Aldrig har mitt hjärta gett och fått så mycket, och aldrig har jag varit så säker och tillitsfull inför framtiden. Varenda dag vi är tillsammans känns för kort, och varje sekund isär känns som en evighet. Du har gett mig den familj jag saknat, och hålet i mitt hjärta är ett minne blott. Jag älskar mig själv när jag ser på dig. Tack för allt du är, och för allt du ger oss.
   
För ett år sedan i förrgår, den 26 december 2007, lovade vi varandra ett underbart liv tillsammans. Det livet har just börjat, och ingenting gör mig lyckligare än drömmen om att bli gammal med dig.

You rock my world baby! Tack för de vackra rosorna...



/Din Helena