HeFo

Milstolpar i livet är händelser som får en att ifrågasätta den egna personen eller något som förändrar hur man tänker, agerar och känner. I kväll fick jag tillfälle att minnas en sådan händelse. Efter en trevlig dag med bio, middag och födelsedagsmingel satt jag och Anders och spelade kinapoker till våra gamla älsklingsplattor. Thåströms första soloalbum dök upp, och jag njöt ända tills jag fick höra de första trumslagen till "Alla vill till himlen". En del låtar är bara förknippade med ett enda isolerat moment, och den har är ett bra exempel.

I mellanstadiet och högstadiet var jag bästa kompis med en tjej som också hette Helena. Vi hängde, snackade och skvallrade precis som tjejer gör i den åldern. Jag hade även andra vänner från andra förorter, som drack och hånglade med killar, men Helena var inte sån. Jag såg väl henne som min säkerhet, min ordentliga tillvaro. Hon var inte så intresserad av alkohol och fester, men hon var full av liv och väldigt rolig att umgås med.

När vi gick i högstadiet så dog hennes lillebror i leukemi. Det var inget vi direkt pratade om, mest för att jag absolut inte visste hur man hanterar sorg och livsöden, men förmodligen också för att hon inte kände att hon kunde anförtro sig hos mig. Jag var ganska ytlig och egoistisk då, och det vet jag nu. Kanske är det vanligt i den åldern om man själv inte upplevt något liknande att man gömmer sig, men idag känns det inte som en giltig ursäkt. Jag skäms för att jag drog mig undan.

På minnesstunden spelades "Alla vill till himlen" med Thåström, och jag såg min vän gråta men kunde inte förmå mig att trösta henne. Jag var rädd. Vi glad isär efter detta och umgicks inte efter skoltiden alls. Kan hända att vi skulle ha glidit isär ändå, men det är inte ett dugg relevant i sammanhanget. Jag önskar verkligen att jag hade haft modet att bara krama henne och finnas där - för det är ju faktiskt det enda som behövs.

En mörk sekvens från mitt förflutna som spökade ikväll... det enda jag kan glädjas åt är att jag aldrig skulle agera likadant igen. Detta minne symboliserar verkligen min själsliga mognad, och att jag fortfarande tänker på det är ett tecken på att jag närmar mig den personen jag vill vara.

Förlåt Helena.

Kan du inte byta ut ditt namn, så byt planet
Du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner
tänk att hänga högst där upp titta ner på folk och le
Jag vill, Du vill

En lycklig människa vet aldrig om på vem han slår
han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får
han tittar en gång till å John Wayne har blivit två
Jag vill, Du vill

Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen, till himlen

Jesus gick på vattnet, det är nåt visst med den idén
med två tomma händer byggde han sin månraket
en enkel man som du och jag, fast med något bättre manér
Jag vill, Du vill

Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen, till himlen
du köper din väg till himlen
du betalar kontant i himlen
du köper din väg till himlen
kan du inte byta ut ditt liv, så byt kanal
lyckan byts ut lika lätt som ideal
Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen...

Mina föräldrar som tillhör gruppen hårt arbetande 40-talister har sedan TV4 startade sina sändningar i marknätet 1992 refererat till kanalen som om det vore den enda exiterande mediekanalen. Eller rent av verkligheten.

"Du såg väl i morse när Bengt gav det här vinet fyra solar? Tone sa att det skulle regna, Hasse åkte ur Let's Dance och Malou gjorde bort sig..." osv osv.

Lite småläskigt, men samtidigt lite roligt har jag tyckt. Det har hänt att de tittar på Aktuellt, men då mest för att konstatera att Nyheterna är mycket bättre. Det är ju så fräscht och färgglatt. Jag är benägen att hålla med, och märkligt nog så har min uppväxt gjort att jag alltid trycker på knapp 4 när jag sätter på teven. 

Jag tror att man kan dela in människor i olika kategorier när det gäller miljö och uppväxt. De som kollar på Aktuellt och de som föredrar Nyheterna. Ska man däremot särskilja folk på genetiska egenskaper får man gå tillbaks till VHS-eran - de som spolade tillbaka filmen direkt, och de som aldrig gjorde det.

Skitenkelt. :)

Nu när jag kom hem från en trevlig familjemiddag satte jag på TV4 och ramlade in i en av alla 413 Beckfilmer som tydligen handlar om spelmissbuk. Hittade genast två skojiga citat som jag smålog åt:

Marin Beck till sliten speltorsk: Vad spelar du då?
Speltorsken: Allt möjligt, men jag är mest rädd för Jack Vegas-maskinerna. De är som en drog, som arbetarklassens nya folkrörelse.  

Jag vill tacka manusförfattarna för den kängan till spelmonopolet!

En annan som kändes lite kul:

Beck till tant på Casino Cosmopol: Var du här på självaste julafton??
Tanten: Ja, det var jättefint!

Jag var ju faktiskt själv på CC på julafton 2004 och spelade FLT 100/200. Inga konstigheter. :)

I morgon bitti ska jag för första gången på länge kolla in morgonsoffan, så jag vet vad mina föräldrar snackar om nästa gång vi ses.

/HeFo