Summering

Jag är ju så sjukt dålig på att blogga numera - jag vet. Därför kommer nu en liten summering av mitt liv just nu. Previously... in my life:

Poker

Har hunnit med tre turrar på Gamblerz och en CC-session.

Turrarna: 1:a - 1:a - 2:a. I alla tre har jag suttit HU mot spelare jag verkligen respekterar. Jocke Garp, Tobias och Mallorca. Bara Mallis lyckades knäcka mig.

Cash på CC: Satte mig med 1500 på 20/20 och klev med 8500. Jäkligt bra kväll med både tur och känsla. Kändes som jag ville sitta kvar, men tror ändå att jag klev i precis rätt tid.

Mmm... framgång luktar gott.


Kärlek

Amors pilar sitter rakt igenom hjärta och hjärna, och jag förundras verkligen över hur jag kan bli förälskad på nytt varje dag. Sliskigt gulligt, men sant. För tillfället är det riktigt synd om min älskade, som ligger orörlig hemma med ryggskott.


Hus

Just nu har vi ett gäng polacker i huset som bygger, målar och monterar. Förhoppningsvis är de klara i helgen, och då ska vi äntligen få möblera och göra i ordning vardagsrummet.

 
Amanda

Hon trivs otroligt bra i sin nya skola, och verkar ha passat perfekt in i gemenskapen. Det är så kul att hon kan ta hem kompisar och bara cykla hem till vem hon vill utan att behöva planera eller krångla. Hon har avverkat två killar hittills, och fler lär det väl bli. Undrar vem hon har fått det beteendet ifrån... 


I övrigt har jag fått ännu ett syskonbarn, en tjej som ännu är namnlös. Ska hälsa på henne och familjen snart hade jag tänkt. Hösten är ju inte riktigt min årstid, så jag tenderar att krypa in i ett litet hål. Men nu har jag tack vare Anders (coh Malin) både plockat svamp och lärt mig att uppskatta färger och trist väder. 

/HeFo 


Tänk vad man kan hitta i en flytt...

Äntligen på plats i nya huset. Mycket som ska fixas och stressigt på jobbet, men i grund och botten infinner sig bara en total lycka över vårt fina hus. Det är en ren fröjd att sitta på altanen och blicka ut över de gigantiska ägorna (456 kvm tomt) och planera möblering och trädgårdsskötsel.

Så värst mycket spelande blir det inte nu, men härom veckan utspelade sig den mest prestigefulla heads-upen i min så kallade pokerkarriär. Jag och min nötspelare till sambo hamnade mot varandra i Gamblerz terminatorturnering. Bengan hade sex skalpar och jag bara två, och han ledde stort i marker inför duellen. Som många vet så spelar vi ganska hårt i potterna mot varandra, det är inget soft play bara för att vi ligger med varandra – det ska gudarna veta. Kampen blev inte särskilt långdragen. Efter bara ett tiotal händer plockade jag upp öppet stegdrag på floppen mot "slaskfiskens" lilla holkdrag. Degen åkte in blixt, och tur-Bengan hittar backdoor kåk. Inga som helst konstigheter. Lite snopet, men turen vinner ju alltid... :)

Placerade mig bra i lördagens 800 freeze också, men det gav bara pengarna tillbaka tyvärr. Tog en snabb session med ”systrarna slakt” härom kvällen också. Vilka barracudor! Kina med mittpott och prylar, ingen nåd alls! Akta er för två brunetter som tjatar om kinapoker – livsfarligt! I övrigt har det varit lugnt med gejmandet från min sida, men jag kommer att försöka kvala till lite liveturrar nu så fort vi kopplat in w-lanet i kåken. Min gode vän Ola ska få bli min kvalcoach tror jag, för maken till satellitproffs har man aldrig skådat. Ni som vill veta hur han gör kan läsa om hans spel på
www.gamblingclan.com.

Grattis till dunderundersköna Ramzi som vann IPT San Remo i helgen!
Äntligen en vinst, det förtjänade han verkligen. Jag har många gånger skrivit att jag tror stenhårt på honom, och jag vet att det här bara är början... talang ljuger inte.

Har ni tänkt på hur mycket konstigt skit man hittar när man flyttar? I mitt enkla bohag hittades bland annat ett par blonda peruker, kryddor från 90-talet, oanvända inlines, löspolisonger och två star trek-uniformer. Bilderna får tala för sig själva...

 

Åker nog förbi Gamblerz och jämnar ut veckans IKEA-utgifter på söndag. Ni som hittar – vi ses där!

Kram, HeFo

Antibes

Hade en underbar semestervecka i Antibes med Bengan och Amanda förra veckan. Bengans systerson Leo fick också följa med och få lite ledigt från sina tre mindre systrar, och svärföräldrarna var på plats när vi kom ner. Så väl omhändertagen har man inte blivit sen spädbarnsåldern tror jag. Goda middagar, härliga soldagar och skönt snack på balkongen på kvällarna. 

Lite bilder bjussar jag självklart på!


Livet på en pinne... en kall Heiniken i solen på Royal Beach


Den här bilden är inspirerad av Lina. :)


Ser nästan ut som en filmplansch. Gladporr på Rivieran... :)


L'auto...


Skönt gäng i plurret; Leo, Bengan, Amanda och svärmor Gerda


Mandis vid kyrkan där vi såg över hela Provence


Min snygga svärmor


Hittade en rätt soft kille som jag hånglade upp utanför kyrkan...


Grymma yachter låg vid hamnen


Leo med morfar Janne


Sista kvällen firade vi svärfars födelsedag med picnic på stranden

Tyvärr hade vi inte kameran med till Marine Land eller Aquasplash, som ju självklart var barnens favoriter (och lite mina också... i smyg). Leo fick träffa sina hajar, och Mandis fastnade naturligtvis vid delfinerna.

Längtar redan tillbaka... Tack Gerda och Janne och min fina familj för en av mina bästa veckor!

/HeFo


Best of the best

Satt och rotade igenom hela bloggen från start och insåg hur roligt jag och mina nära har haft de senaste tre åren. Samlade ihop lite gamla bilder som fick mig att dra på smilbanden och presenterar nu därför en nostalgitripp från 06-08. 


Jack Hansen och en uppstoppad kossa i Skara -06


Pappa Cholle, Avsaknad och Parre utövar manlig bonding


Alltid lika fräsch - Ted i Grebbestad -07



Det var jag, Terrible Turk och en colaflaska...


Utdragen Bison -06


Full Bison -07


Bison och Pi hoppar groda i fångdräkter


Jag visar tuttarna på krogen (kolla Mattes min!)


Finalbord i Tallinn


Välbehövlig och minnesvärd klippning


Rock gör ont


...och det gör det att sjunga också tydligen


Matte tar i så han kräks


Och här är hela gänget från Snickeriet samlat


Anders sjunger i sin egen lilla värld - här under SM i kinapoker, Tallinn -07


Min obotligt söta syster tar studenten


Min ännu sötare dotter fnissar med kusinen
 

Razzian över alla razzior... Polisen dundrar in i spellokalen i Grebbestad -07


Mitt första möte med Gustav Tägtström, Tallinn -07

Ja... sen har det förstås hänt massor av andra saker, men det här var bara ett axplock från bloggen. Håll till godo.

/HeFo

Grattis Pappa Cholle!

Virrpannan, vänstertomten, musikkonnässören och skägget - Christofer - kan numera även titulera sig far. Grattis till lilla (?) Julian! 56 cm och 4,5 kg eller nåt sånt var det tror jag... han verkar mena allvar den lille. Tydligen kom han ut med färdiga polisonger och hår på axlarna också. Äpplet och trädet var det ja... :)

/HeFo  

Kognitiv terapi i kvadrat

Ibland kan det kännas vågat att slänga i lite extra dragon i köttfärssåsen, eller vänta med att betala räkningen tills andra påminnelsen kommer... living on the edge. Under en tid har jag känt mig rädd för det mesta, och man blir mindre och mindre riskbenägen för varje år som går. Idag släppte jag allt och gav mig hän åt min värsta mardröm.

Bestpoker.com arrangerade "Poker in the Sky", en turnering som äger rum 50-60 meter ovanför marken. Ett stort bord med stolar och laptops lyfts upp i en kran, och där hänger man och dinglar i ett par timmar med utsikt över hela Stockholm. Utsikten känns inte direkt inbjudande om man är så höjdrädd som jag, men upplevelsen blev något jag sent kommer att glömma.


Så här långt var det till marken...


Jag åkte upp en gång innan för att pröva vingarna inför turneringen. Det var nog tur det. Paniken som spred sig i kroppen på väg upp var obeskrivlig. Tårarna rann, och jag satt och rabblade tangentbordsbokstäverna... QWERTYUIOP.... Som tur var fanns det väldigt sköna och pedagogiska personer med ombord som lugnade mig genom det värsta. Tack Dilan, killen bredvid (som jag inte minns namnet på, förlåt!) som lånade ut sin hand, och personalen som berättade om middagsbjudningarna de haft i luften innan och de åtta vajrarna som höll upp ekipaget.

När jag lugnat mig lite var det ojämna plågor i tio minuter, sedan var det dags att åka ner. Jag funderade hårt och länge på om jag verkligen skulle åka upp igen. Turneringen skulle ju hålla på i minst två timmar... Men envis som jag är så bestämde jag mig för att jag inte ville ångra något senare, jag menar, varför sjappa ur när det verkligen gäller?

   
Min lagkamrat Chris var ett bra stöd, och som tack slog jag ut honom på en tredje plats...

Andra gången var en helt annan historia. Det var läskigt, men hanterbart. Jag kunde titta ner, släppa händerna från kanten på bordet, och dessutom gick det faktiskt rätt bra i turneringen! Jag har rätt dålig koll på händerna tack vare omständigheterna, men jag hade tur i ett par potter, och fick bra kort vid rätt tillfällen. Vid paus var vi bara tre kvar - Jag, min teamkamrat Christian "Yogaman" Öman och en kille som heter Jimmy. Jag var knapp chipleader, och fick en välbehövlig bensträckare på marken innan det var dags igen. Blindarna var 300/600 och jag hade drygt 17k, så det fanns helt klart utrymme för spel.

Slutet gick rätt fort ändå, och efter att ha synat Yogamans all in med toppar mot hans toppar med sämre kicker så var jag och Jimmy HU. Han hade mer, och jag svängde lite mellan 10-18k, blev utdragen en gång och klonkade en gång. Sista handen var en semi-setup som var omöjlig att släppa. Jimmy hade dubbelt så mycket som jag, och jag floppade topptvå. Tre ruter på brädan, Jag betar, jimmy höjer och jag degar in. Färdig färg på andra sidan bordet, och mina kåkouts lyste med sin frånvaro.

En andra plats är jag mycket nöjd med, för den viktigaste vinsten bär jag inom mig. Grattis Jimmy, och bra spelat alla ni andra också!


Sonneby från "Ballar av stål" såg lite blek ut...

Tack Bestpoker för ett jättekul event, och tack alla som railade och stöttade. Jag vill passa på att ge en stor eloge till min 10-åriga dotter Amanda (och min underbara man) som utan tvekan åkte upp en sväng efter mig för att bevisa att de minsann inte var kycklingar de heller!


Topp tre efter finalen


"Oh, it's such a perfect day. I'm glad I spent it with you..."

/HeFo

Bilder: Christian Öman, Anders Bengtsson


Wuthering heights

Just nu sitter jag 60 meter upp i luften och spelar poker. Jag satte mig på hörnet för säkerhets skull så att jag ser både ut och ner.

Ögonhöjd: Hötorgsskrapornas tak
Ner: Små små figurer
I huvudet: Signed, sealed, delivered
Turren: Kallt
Luften: Ännu kallare

Snacka om att övervinna sina rädslor...

Blogg med äkta innehåll

I början skrev jag alltid om verkligheten. Jag tyckte inte det fanns någon poäng med att strö socker på det som verkligen hände, för vem skulle tycka det var intressant med en fejkad tillvaro? Efter ett tag insåg jag att jag inte var stark nog att skildra allt som det verkligen var, för det ledde till en hel del tråkigheter. Det vet alla ni som någon gång bloggat om personliga erfarenheter...

Men jag gör så gott jag kan, en del händelser låter jag bli att återge, och som ni märkt har jag inte uppdaterat min privata blogg på väldigt länge.

Nu har jag hittat en blogg som jag verkligen uppskattar, och jag längtar hela tiden till nästa inlägg. Christian Öman är en pokerspelare som verkligen kan uttrycka sig underhållande. Han skriver inte bara om det lyxiga och fina, eller om vilka händer han lagt eller bluffat med. Han skriver om sitt liv helt enkelt.
Gå in och kolla! Bloggen finns på donkr.com, och man måste ha ett konto för att läsa.

Jag gillar att han skriver för sig själv och det verkar inte riktigt som han bryr sig om vad andra tycker. Som han själv nyss sa på msn: Det vore faktiskt lite sjukt om man hade en blogg för andra? Då blir man som blondinbella ju... 

Själv håller jag mest igång skrivandet på min pokerblogg på First Poker. Välkomna dit om ni ledsnar på att vänta på uppdateringar här. :)

Glad Påsk!

/HeFo 

Bilder från Svenska Pokerakademien

Micke Tureniec tog storslam som både Årets Nykomling och Årest Spelare. Lina fick priset som Årets Pokerskribent. Kan det bli bättre?? En jättekul kväll som slutade med en runda på Golden Hits.

Ni kan läsa mer om spektaklet på min blogg på
First Poker. Bilderna kommer från Malin Johansson och Lina Olofsson. Själv hade jag lämnat kameran hemma...


Grattis Lina!


...och grattis Micke!


Själv fick jag plocka upp Olas pris som Årets personlighet


Sen blev det fest... här gör jag "en Lina", dvs. huvudet på sned.

*
Såhär glad var vinnaren efter prisutdelningen. Abbe ser nästan lite kär ut...


Lina och Ovebring - ett ganska sött par, eller vad tycker ni? :)


Blandade miner efter shotsen...


Skönt salongsberusade damer...

/HeFo

Personen jag vill vara

Milstolpar i livet är händelser som får en att ifrågasätta den egna personen eller något som förändrar hur man tänker, agerar och känner. I kväll fick jag tillfälle att minnas en sådan händelse. Efter en trevlig dag med bio, middag och födelsedagsmingel satt jag och Anders och spelade kinapoker till våra gamla älsklingsplattor. Thåströms första soloalbum dök upp, och jag njöt ända tills jag fick höra de första trumslagen till "Alla vill till himlen". En del låtar är bara förknippade med ett enda isolerat moment, och den har är ett bra exempel.

I mellanstadiet och högstadiet var jag bästa kompis med en tjej som också hette Helena. Vi hängde, snackade och skvallrade precis som tjejer gör i den åldern. Jag hade även andra vänner från andra förorter, som drack och hånglade med killar, men Helena var inte sån. Jag såg väl henne som min säkerhet, min ordentliga tillvaro. Hon var inte så intresserad av alkohol och fester, men hon var full av liv och väldigt rolig att umgås med.

När vi gick i högstadiet så dog hennes lillebror i leukemi. Det var inget vi direkt pratade om, mest för att jag absolut inte visste hur man hanterar sorg och livsöden, men förmodligen också för att hon inte kände att hon kunde anförtro sig hos mig. Jag var ganska ytlig och egoistisk då, och det vet jag nu. Kanske är det vanligt i den åldern om man själv inte upplevt något liknande att man gömmer sig, men idag känns det inte som en giltig ursäkt. Jag skäms för att jag drog mig undan.

På minnesstunden spelades "Alla vill till himlen" med Thåström, och jag såg min vän gråta men kunde inte förmå mig att trösta henne. Jag var rädd. Vi glad isär efter detta och umgicks inte efter skoltiden alls. Kan hända att vi skulle ha glidit isär ändå, men det är inte ett dugg relevant i sammanhanget. Jag önskar verkligen att jag hade haft modet att bara krama henne och finnas där - för det är ju faktiskt det enda som behövs.

En mörk sekvens från mitt förflutna som spökade ikväll... det enda jag kan glädjas åt är att jag aldrig skulle agera likadant igen. Detta minne symboliserar verkligen min själsliga mognad, och att jag fortfarande tänker på det är ett tecken på att jag närmar mig den personen jag vill vara.

Förlåt Helena.

Kan du inte byta ut ditt namn, så byt planet
Du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner
tänk att hänga högst där upp titta ner på folk och le
Jag vill, Du vill

En lycklig människa vet aldrig om på vem han slår
han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får
han tittar en gång till å John Wayne har blivit två
Jag vill, Du vill

Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen, till himlen

Jesus gick på vattnet, det är nåt visst med den idén
med två tomma händer byggde han sin månraket
en enkel man som du och jag, fast med något bättre manér
Jag vill, Du vill

Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen, till himlen
du köper din väg till himlen
du betalar kontant i himlen
du köper din väg till himlen
kan du inte byta ut ditt liv, så byt kanal
lyckan byts ut lika lätt som ideal
Alla vill till himlen och åka limousin förstås
Alla vill till himlen, till himlen...


Den parallella verkligheten i TV4

Mina föräldrar som tillhör gruppen hårt arbetande 40-talister har sedan TV4 startade sina sändningar i marknätet 1992 refererat till kanalen som om det vore den enda exiterande mediekanalen. Eller rent av verkligheten.

"Du såg väl i morse när Bengt gav det här vinet fyra solar? Tone sa att det skulle regna, Hasse åkte ur Let's Dance och Malou gjorde bort sig..." osv osv.

Lite småläskigt, men samtidigt lite roligt har jag tyckt. Det har hänt att de tittar på Aktuellt, men då mest för att konstatera att Nyheterna är mycket bättre. Det är ju så fräscht och färgglatt. Jag är benägen att hålla med, och märkligt nog så har min uppväxt gjort att jag alltid trycker på knapp 4 när jag sätter på teven. 

Jag tror att man kan dela in människor i olika kategorier när det gäller miljö och uppväxt. De som kollar på Aktuellt och de som föredrar Nyheterna. Ska man däremot särskilja folk på genetiska egenskaper får man gå tillbaks till VHS-eran - de som spolade tillbaka filmen direkt, och de som aldrig gjorde det.

Skitenkelt. :)

Nu när jag kom hem från en trevlig familjemiddag satte jag på TV4 och ramlade in i en av alla 413 Beckfilmer som tydligen handlar om spelmissbuk. Hittade genast två skojiga citat som jag smålog åt:

Marin Beck till sliten speltorsk: Vad spelar du då?
Speltorsken: Allt möjligt, men jag är mest rädd för Jack Vegas-maskinerna. De är som en drog, som arbetarklassens nya folkrörelse.  

Jag vill tacka manusförfattarna för den kängan till spelmonopolet!

En annan som kändes lite kul:

Beck till tant på Casino Cosmopol: Var du här på självaste julafton??
Tanten: Ja, det var jättefint!

Jag var ju faktiskt själv på CC på julafton 2004 och spelade FLT 100/200. Inga konstigheter. :)

I morgon bitti ska jag för första gången på länge kolla in morgonsoffan, så jag vet vad mina föräldrar snackar om nästa gång vi ses.

/HeFo


Kalaskväll med ett gäng favoriter

Jag har inte varit på Garbo sedan 90-talet tror jag, och igår var det dags att ge stället en ny chans. Vi sågs hemma hos Puffan först, där jag sedvanligt blandade en rätt grym bål som blev grunden för en skitkul kväll... Tack ni sköna människor för igår! Det gör vi om snart.

Usäkta de något suddiga bilderna, de är tagna av en lika suddig Matte. :)


Me and Bobby McMatte


Frida, Abbe (nm kallad Rolle av Puff) och Björn


Dansande emo-nymf


Puffan puffar


Abbe abbar


Patrik och Blöööne


Gusten kom med ett gäng rospiggar...


Ikväll har jag varit hemma med älsklingen och lagat mat och lekt kärlekfulla lekar i horisontellt läge. Precis perfekt på alla hjärtans när man är lycklig och bakis.

Älska varandra!

HeFo

Oväntat?

Okej, jag tror inte att den här texten kommer att höja många ögonbryn. Jag är ganska glad för det. Min dröm har aldrig riktigt varit att höja ögonbryn, trots att resultatet ofta har varit just det. Ikväll så festade jag med många som jag tycker om; min pojkvän, hans ex, deras gemensamma vänner etc.

Min syster och en bra vän fanns med i gänget, och jag kände verkligen att vi kunde fippla loss rejält utan att farbror normal skulle haffa oss. Vi gillar ju varandra.


En rullstolsbunden kille var med i sällskapet. Jag har lite svårt att förhålla mig till en kille som inte kan stå, och jag tror de flesta av er som läser detta har det också. Man böjer sig ner, erbjuder en bärs... sen tittar han på en när man dricker eller pratar med nån. Jag frågade honom (eftersom vi andra pratade om hur man bar sig åt för att skita på krogen...) "Hur fan gör du när det pockar på på ett sånt här ställe?" "Jag har grymma muskler" fick jag till svar. Okej... grymt svarat.

När jag senare försökte få kontakt musikaliskt, eftersom han var på en annan nivå... nämligen i sin stol, så insåg jag att han var rolig och ville prata om hårdrock. Jag är poppig som fan jämfört med honom, och det rockigaste jag kan tänka mig i stereon är Guns..." Jag beställde ännu en öl till honom och en till mig. Han ger mig en komplimang och säger: Tänk om jag skulle resa mig upp? Jag är nog lika lång som du... och så står han plötsligt där. Och tar mig i baken. 

Vad hände?


Genast så kände jag att jag bara hade pratat med honom för att han satt i rullstol. När han reste sig och tog mig i baken, så var han bara en av de människor, som jag brydde mig så väldigt lite om. Jag kunde ha ignorerat honom om han bara hade stått upp. Men nu var det som om hans rättighet var att tafsa på mig, just för att jag hade visat honom intresse. Hur ska man handskas med detta?

En vän lugnar mig och säger att jag ska släppa allt, men det är svårt. Det skönaste vore att ha stöd eller bara veta att man kunde åka hem. tyvärr var det inte så ikväll.

Men, tack ändå alla vänner för en kul kväll!! Puss!


/HeFo


The whispers in the morning

Under en längre tid har jag känt mig så trygg. Allt som jag har fruktat från ett tidigare liv har verkligen varit borta. Trots en massa kval i mitt yrkesliv så vet jag att jag har det som betyder något, och det som är riktigt, precis intill. Tack älskling, för att du alltid finns och är den jag kan vända mig till när jag mår dåligt.

Underbara människa... hur kan du vara så öppen och lugn med allt? Tack!

/Din  


Ett år...

Ett underbart år har passerat. Ett år av glöd, kompromisser, trygghet, värme och kärlek. Aldrig har mitt hjärta gett och fått så mycket, och aldrig har jag varit så säker och tillitsfull inför framtiden. Varenda dag vi är tillsammans känns för kort, och varje sekund isär känns som en evighet. Du har gett mig den familj jag saknat, och hålet i mitt hjärta är ett minne blott. Jag älskar mig själv när jag ser på dig. Tack för allt du är, och för allt du ger oss.
   
För ett år sedan i förrgår, den 26 december 2007, lovade vi varandra ett underbart liv tillsammans. Det livet har just börjat, och ingenting gör mig lyckligare än drömmen om att bli gammal med dig.


You rock my world baby! Tack för de vackra rosorna...



/Din Helena


Om

Min profilbild

HeFo