HeFo

Ibland kan det kännas vågat att slänga i lite extra dragon i köttfärssåsen, eller vänta med att betala räkningen tills andra påminnelsen kommer... living on the edge. Under en tid har jag känt mig rädd för det mesta, och man blir mindre och mindre riskbenägen för varje år som går. Idag släppte jag allt och gav mig hän åt min värsta mardröm.

Bestpoker.com arrangerade "Poker in the Sky", en turnering som äger rum 50-60 meter ovanför marken. Ett stort bord med stolar och laptops lyfts upp i en kran, och där hänger man och dinglar i ett par timmar med utsikt över hela Stockholm. Utsikten känns inte direkt inbjudande om man är så höjdrädd som jag, men upplevelsen blev något jag sent kommer att glömma.


Så här långt var det till marken...

Jag åkte upp en gång innan för att pröva vingarna inför turneringen. Det var nog tur det. Paniken som spred sig i kroppen på väg upp var obeskrivlig. Tårarna rann, och jag satt och rabblade tangentbordsbokstäverna... QWERTYUIOP.... Som tur var fanns det väldigt sköna och pedagogiska personer med ombord som lugnade mig genom det värsta. Tack Dilan, killen bredvid (som jag inte minns namnet på, förlåt!) som lånade ut sin hand, och personalen som berättade om middagsbjudningarna de haft i luften innan och de åtta vajrarna som höll upp ekipaget.

När jag lugnat mig lite var det ojämna plågor i tio minuter, sedan var det dags att åka ner. Jag funderade hårt och länge på om jag verkligen skulle åka upp igen. Turneringen skulle ju hålla på i minst två timmar... Men envis som jag är så bestämde jag mig för att jag inte ville ångra något senare, jag menar, varför sjappa ur när det verkligen gäller?

   
Min lagkamrat Chris var ett bra stöd, och som tack slog jag ut honom på en tredje plats...

Andra gången var en helt annan historia. Det var läskigt, men hanterbart. Jag kunde titta ner, släppa händerna från kanten på bordet, och dessutom gick det faktiskt rätt bra i turneringen! Jag har rätt dålig koll på händerna tack vare omständigheterna, men jag hade tur i ett par potter, och fick bra kort vid rätt tillfällen. Vid paus var vi bara tre kvar - Jag, min teamkamrat Christian "Yogaman" Öman och en kille som heter Jimmy. Jag var knapp chipleader, och fick en välbehövlig bensträckare på marken innan det var dags igen. Blindarna var 300/600 och jag hade drygt 17k, så det fanns helt klart utrymme för spel.

Slutet gick rätt fort ändå, och efter att ha synat Yogamans all in med toppar mot hans toppar med sämre kicker så var jag och Jimmy HU. Han hade mer, och jag svängde lite mellan 10-18k, blev utdragen en gång och klonkade en gång. Sista handen var en semi-setup som var omöjlig att släppa. Jimmy hade dubbelt så mycket som jag, och jag floppade topptvå. Tre ruter på brädan, Jag betar, jimmy höjer och jag degar in. Färdig färg på andra sidan bordet, och mina kåkouts lyste med sin frånvaro.

En andra plats är jag mycket nöjd med, för den viktigaste vinsten bär jag inom mig. Grattis Jimmy, och bra spelat alla ni andra också!


Sonneby från "Ballar av stål" såg lite blek ut...

Tack Bestpoker för ett jättekul event, och tack alla som railade och stöttade. Jag vill passa på att ge en stor eloge till min 10-åriga dotter Amanda (och min underbara man) som utan tvekan åkte upp en sväng efter mig för att bevisa att de minsann inte var kycklingar de heller!


Topp tre efter finalen

"Oh, it's such a perfect day. I'm glad I spent it with you..."

/HeFo

Bilder: Christian Öman, Anders Bengtsson