En hand till en annan

Jag är inte helt säker, men jag tror att jag blev citerad i en annan blogg. Bloggen tillhör en vän som försvunnit. Vi kom för ett tag sen överens om att vi skulle vara vänner länge och jag vet att han respekterar och lyssnar på mig när det väl gäller. Ibland blir jag lite arg på dig, hur man nu kan bli det.


Jag vet att du är missnöjd med din situation. Du är besviken på dig själv och du förstår inte hur du med din intelligens och kompetens kunde hamna här. Var det inte så enkelt att man kunde segla fram på charmen och ta dagen som den kommer? Det var ju det du hoppades på - att allt skulle lösa sig, och du identifierar dig ofta med den sköna bohemiska non chalansen.  Fan också, nu måste du ta tag i allt och dessutom behöva lyssna på en massa idioter och deras amatörmässiga terapeutiska försök att förstå. Tusen åsikter om dig och ditt liv som alla låter likadant. Huvuden på sned blandat med käcka peppningar och lockrop till krogen. De här glada, söta och livsbejakande människorna har ju ingen aning om vad du går igenom. Åsnor! Du är ju dig själv närmast. Eller?

Kanske dags att inte bara lyssna, utan verkligen vara mottaglig för din omgivning. Jag vet hur man kan fastna i sin egen misär, och till slut bli beroende av den. Ingen kan tala om för dig vad du känner eller hur dåligt du mår. "Ryck upp dig" är inte kul att höra, för det förminskar ditt tillstånd, men att bara låta skiten vara eller klappa på huvudet hjälper föga. Försök bara att inte stöta bort minsta tecken på omtanke, annars blir din omgivning till slut rädd att bemöta dig. Ingen ser dig som ointressant eller tråkig bara för att clownen har tappat masken. Däremot riskerar mannen bakom sminket att bli annu mer ensam om han fortsätter att kritisera alla råd och analysera varje fråga som ställs.


Gillar du dig själv alls just nu? Jag gillar dig. Var är du? Det jag tror att jag sa till dig på msn var förmodligen totalt feltajmat och jag ber om ursäkt om du blev ledsen, men kom igen nu... släpp spaden. Jag ber även om ursäkt för stavningen på "feltajmat", och för att jag i vanlig orning måste avsluta med nån annans ord. Jag såg Magnolia igår, och undrade i någon av scenerna hur du mådde. Du har ju aldrig varit allergisk mot musikreferenser, så...


Stor kram,

/Helena



Acting steady always ready to defend your fears
What's the matter with the truth, did I offend your ears
By suggesting that a change might be a thing to try
Like it would kill you just to try and be a nicer guy
It's not like you would lose some critical piece
If somehow you moved point A to point B
Maintaining there is no point changing 'cause


That's just what you are
That's just what you are


- Aimee Mann


Kommentarer
Postat av: ¨Linda

Bra inlägg. Fint skrivet... Men jag trodde att du va total - allergisk mot sär - skrivningar He - Fo!?! Eller ibland kanske man non - chalerar sånt... Eller? Puss på dej du vackra människa - inuti o utanpå.

Postat av: HeFo

Jag skäms. Eftersom det är två ord på grundspråket franska så trodde jag faktiskt att det stavades så på svenska också. Men du är absolut rätt ute här min blomma. Tack för upplysningen. Puss!

=)

2008-01-06 @ 13:35:16
Postat av: Träffad

Har inte läst ditt inlägg förrän nu...

Jag vet inte varför jag är så dålig på att läsa din blogg emellanåt...jag gillar den ju.

Men...skit i det nu.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka. Äsch...det här är inte rätt plats, jag skriver något eget istället.

Ja, du ser...jag måste samla tankarna först.
Helt galet.

Det känns hur som helst fint att du funderar över hur jag har det.

Det känns så banalt att bara avsluta med "kram", eftersom det inte är ord nog att förklara hur bra du är. Och nej, det handlar inte om att jag vill vara speciell och att kramar minsann inte duger åt mig.

Låter jag sur? Hoppas verkligen inte, jag är bara omtumlad och förvirrad. Och törstig.

2008-01-13 @ 00:35:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback