HeFo

Som sagt, en "all-nighter" med kinapoker var utlovad. Både Viet och Andreas åkte hem och sov, men som tur var hade jag sällskap av min kära inneboende som egentligen hade flyttat ut under torsdagen. Det blev en märklig morgon, men en helt godkänd "sista natten med husdjuret"... och så backade jag en miljon punkter i vanlig ordning. 

Hämtade upp Viet och Andreas på väg till Arlanda, och mitt på Sveavägen hittade vi en förvirrad Marcus Palm som fick haka på också.

Hela Tallinnvistelsen kan sammanfattas i jobb, fest och sjukdom. Jag skulle ju rapportera från Finnkampen, och det slutade självklart med att finnarna krossade igen. Rapporteringen finns här om någon är intresserad.

Ett par riktigt roliga incidenter... en av spelarna vad mer än överförfriskad och fick följande räkning från rummet vid hemfärd:

- minibar / peanuts 20 EEK
- minibar / vodka 50 EEK
- minibar / gin 50 EEK
- minibar / whiskey 50 EEK
- minibar / whine 30 EEK
- urinating in corridor 500 EEK

(edit: Bosse påpekade den freudianska slipen whine - wine, men jag vägrar ändra detta eftersom 1. killen ifråga inte är en vindrickare, och 2. han gnällde rätt mycket över spelet...)

Kovacs och Freddz spottade i och för sig inte heller i glaset, men det var redan på fredagen. De hade bestämt sig för att "knäcka hefo" genom att supa ner mig. Vittnen (Peter Korean) påstår att de gjort high-five på toaletten och verkligen sett detta som en utmaning. Fast att det skulle bli svårt trodde de nog inte, med tanke på att jag varit vaken i över 36 timmar och dessutom drabbats av någon slags allergisk chock tidigare på kvällen.

Det slutade naturligtvis med att Freddz låg på hotellrumstoaletten och kräktes i fosterställning och Kovacs minns absolut ingenting. Jag undrade mest var de tog vägen efter den sista shoten...

Nåja, jag var okej på lördagen, men sen började helvetet. Gia blev akut magsjuk på natten, och direkt på morgonen började jag också känna mig allmänt risig. Först trodde jag att det var en släng av hypokondri eller bakfylla, men sen kom febern krypande...

Självklart var planet försenat när man så gärna ville hem. Alla (utom Gusten och Lasse) var rätt slutkörda och lugna, så flygresan var hyfsat smärtfri ändå.

Drog ner till Sviten en sväng för att skriva klart en pressrelease, men sen blev det raka spåret hem till bingen.

...och nu ligger jag här med feber och frossa och uttalar samma mantra om och om igen - "Aldrig mer Tallin..."