Sport eller folksjukdom?

Gränsen är hårfin. För media och allmänheten blandas askungesagor med fruktansvärda historier om spelmissbruk och misär. I USA visar sportkanalerna pokerprogram dygnet runt, medan politikerna gör allt för att olagliggöra nätspel i hopp om att skydda sina kära medborgare från denna livsfarliga epidemi. Den skandinaviska marknaden för nätspel tycks aldrig ta slut, och man förutspår att Asien och Sydeuropa är på väg mot samma öde.


 

Hjältar och offer för samma fenomen gör sig hörda i böcker och media, och i gymnasieskolornas uppehållsrum har fotbollstermer och raggningsrepliker ersatts av oändliga bad beats. Drömmar som så lätt kan bli mardrömmar. Visst kan det vara just jag som vinner och flyttar till Vegas? Jag är väl tillräckligt intelligent för att knäcka pokerkoden? Skulle våra barn rikta tillräckligt mycket uppmärksamhet åt matematiklektionerna skulle de dock förstå att oddsen är emot dem. Det finns väldigt få genvägar, och framgång kräver alltid arbete och engagemang. I det här fallet kräver det också något som ingen människa rår på – tur.


 

Men om vi kallar det för en sport då? Eller ett spel där pengarna inte är huvudsaken, utan en bonus för väl utfört arbete. En konstform där man om man läst sin Sklansky och övar tillräckligt mycket kan bli världsmästare. Ingen annan sport jag känner till har så många turmoment, och det finns inga vinstgarantier – hur bra tävlingsform du än må vara i. En lovande fotbollsjunior kan alltid träna sig till framgång och det går fort att upptäcka att man inte räcker till. Och det finns heller ingen skam i det.


 

Ekonomiskt oberoende eller längst ner i näringskedjan. Vardagen lockar inte ungdomar längre. Utbildning känns onödigt så länge man träffar sina floppar, och när oturen slår en i ansiktet är det för sent att ens orka fundera på vem man vill vara. Läkare? Ekonom? Nej, jag är ju pokerspelare. Det ser kanske inte så bra ut i ett CV, men vad ska jag med ett sånt till? Lite motgångar drabbar alla. Snart vänder det, bara jag får låna pengar och jaga backet så kan jag säkert flytta hemifrån snart. Vegas ska ju vara coolt. Det har jag sett på TV.  


 

Precis som börsmäklarna på 80-talet har en stor del av befolkningen tappat respekten för pengar efter pokertrendens intåg. Själv har jag aldrig haft särskilt mycket respekt för pengar, men i den vackra glamourösa pokervärlden handlar det om gigantiska summor. Jag har vänner vars privatekonomi svänger som Stevie Wonder, och ”money management” är bara ett fint uttryck man svänger sig med när TV-kamerorna slås på.


 

Poker är ett spel som man kan vara mer eller mindre bra på, men några riktiga sanningar eller garantier finns inte att tillgå. Så länge man vet det, och kan acceptera och planera sin egen analytiska – och ekonomiska – förmåga, så finns förutsättningar att kunna bemästra en otroligt rolig företeelse. Respekten ska ligga i hur man hanterar sina förluster – inte hur mycket man tjänar.


 

Min förhoppning är att alla spelare, unga som gamla, möter det nya året med öppna ögon. Låt oss rädda spelets trovärdighet genom att bemöta oss själva med och respekt och värdighet. Det är pokern värd.

 
/HeFo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback