Melodifestivalen och jag
Vi som var mellan fem och 20 år 1983 när den obehagligt troende lilla sångfågeln hoppade fram och tillbaka i sin gula sparkdräkt i rutan har nog ett bättre förhållande till Melodifestivalen än ni andra. Men sedan dess har förtroendekapitalet sakta men säkert minskat...
1984 åt jag Double Dip (grymt 80-talsgodis) och lärde mig koreografin till Diggiloo Diggiley. Det var fortfarande skitkul med schlager, och Rickard var ju så söt.
Året är 1986 och jag befinner mig i min kompis villa i Abrahamsberg. Vi har dukat upp med Vira Blåtira, chips och hockeypulver, och sitter spända inför Melodifestivalen på TV. TV2 har i det här ögonblicket fyra tittare, och de får förmodligen inte ens in ettan. Det här året har det beslutats att de tävlande ska ställa upp med musikvideos istället för att uppträda live. Det gör ingenting alls, för videos är ju snorhett 1986. Jag minns det här året som det bästa rent musikmässigt. Eller rent tidsmässigt och enligt schlagerns alla regler (om det finns några). Anna Book, Style, Lena Ph... och jag slog vad med min kompis och lovade att äta upp min dagbok om Lasse Holm och Monica Törnell vann. Jag mådde så illa efter tio sidor att jag fick dispans.
Även några glimtar från 90-talet får mig att le, men nu känns det rätt trist när de gräver fram Christer Sjögren, E-type och Suzzie Tapper. Suzzies röst fick mig iofs att rysa en gång, men bara av nostalgiska skäl. Allt känns så förutsägbart och förlegat.
Wille Crafoord hade tydligen skrivit kvällens andra bidrag. Det var den enda låten som satte sig i huvudet. Jag menar, det krävs ett geni som WC för att ställa upp fem brudar från ungdomsgården på scen med texten "Jag vill ha en hönsnätsbur med alla gamla ex på vinden...". Grymt!
Sen hade de hittat en liten pojke från Färöarna som sjöng en jazzig ballad som jag säkert kommer att lyssna på hemma, men man förstod ju direkt att en riktigt bra låt inte skulle gå vidare. Jag unnar Amy Diamond en final i Globen, men låten de hade kastat på henne var ingen höjdare.
Det enda jag ser fram emot vad gäller Melodifestivalen i år är att jag ska titta på finalen med Puffan. Om jag råkar se någon av de andra deltävlingarna så är det av misstag. Eller så är det för Björn Gustavssons skull. Han kan vara den största humorsensationen sedan "I manegen" faktiskt. Om ett år är han en gigant, tro mig.
Fick ett sjukt bra anagram på Melodifestivalen av Jodan. De Inavelfest i Mol. Pricksäkert. Förresten hittade jag några på mitt namn. Senora Elf Hell och Ale Shelf Loner kändes bra. Anagrams never lie...
/HeFo
1984 åt jag Double Dip (grymt 80-talsgodis) och lärde mig koreografin till Diggiloo Diggiley. Det var fortfarande skitkul med schlager, och Rickard var ju så söt.
Året är 1986 och jag befinner mig i min kompis villa i Abrahamsberg. Vi har dukat upp med Vira Blåtira, chips och hockeypulver, och sitter spända inför Melodifestivalen på TV. TV2 har i det här ögonblicket fyra tittare, och de får förmodligen inte ens in ettan. Det här året har det beslutats att de tävlande ska ställa upp med musikvideos istället för att uppträda live. Det gör ingenting alls, för videos är ju snorhett 1986. Jag minns det här året som det bästa rent musikmässigt. Eller rent tidsmässigt och enligt schlagerns alla regler (om det finns några). Anna Book, Style, Lena Ph... och jag slog vad med min kompis och lovade att äta upp min dagbok om Lasse Holm och Monica Törnell vann. Jag mådde så illa efter tio sidor att jag fick dispans. Även några glimtar från 90-talet får mig att le, men nu känns det rätt trist när de gräver fram Christer Sjögren, E-type och Suzzie Tapper. Suzzies röst fick mig iofs att rysa en gång, men bara av nostalgiska skäl. Allt känns så förutsägbart och förlegat.
Wille Crafoord hade tydligen skrivit kvällens andra bidrag. Det var den enda låten som satte sig i huvudet. Jag menar, det krävs ett geni som WC för att ställa upp fem brudar från ungdomsgården på scen med texten "Jag vill ha en hönsnätsbur med alla gamla ex på vinden...". Grymt!
Sen hade de hittat en liten pojke från Färöarna som sjöng en jazzig ballad som jag säkert kommer att lyssna på hemma, men man förstod ju direkt att en riktigt bra låt inte skulle gå vidare. Jag unnar Amy Diamond en final i Globen, men låten de hade kastat på henne var ingen höjdare.
Det enda jag ser fram emot vad gäller Melodifestivalen i år är att jag ska titta på finalen med Puffan. Om jag råkar se någon av de andra deltävlingarna så är det av misstag. Eller så är det för Björn Gustavssons skull. Han kan vara den största humorsensationen sedan "I manegen" faktiskt. Om ett år är han en gigant, tro mig.
Fick ett sjukt bra anagram på Melodifestivalen av Jodan. De Inavelfest i Mol. Pricksäkert. Förresten hittade jag några på mitt namn. Senora Elf Hell och Ale Shelf Loner kändes bra. Anagrams never lie...
/HeFo
Kommentarer
Postat av: Lotta
Kan bara hålla med. Du är bäst! Och Double dip finns fortfarande i välsorterade godisbutiker. Skitäckligt, men nostalgigott!
Postat av: Per
När Suzzi Tapper sjöng, bytte jag kanal, och tittade på Parkinson.....
Postat av: Gia
När Suzzi Tapper sjöng FICK jag parkinsons.....
Trackback