HeFo

Man kan hitta positiva aspekter i allt som händer, eller som min mormor brukade säga "När vår herre stänger en dörr så öppnar han ett fönster." Efter den ödesdigra natten då Sviten rånades och klubben strax efter stängdes har jag inte spelat en enda hand nätpoker och bara en liveturnering. Jag skulle kunna söka mig till andra klubbar eller börja hänga på kasinot igen, men det har jag av eget val inte gjort. Min analys av detta är att jag inte är beroende av spel och att jag klarar mig genom livet utan poker.

Det finns tydligen andra saker som fyller mina dagar när de slentrianmässiga tillfällena tas ifrån mig, och det har varit en fröjd att vakna i tid på mornarna utvilad, planera ekonomin utan att involvera bankrullen och träffa familj och vänner som inte spelar. Jag hälsar på i verkligheten en stund helt enkelt.

Så, nog om hur oberörd jag är av pokertorkan. I helgen bär det iväg till sjöss med PAF Winter Cruise, och jag har aldrig varit så spelsugen i mitt liv. För första gången på två år känner jag mig riktigt nytänd och laddad inför en turnering, och jag ser framför mig vilka händer jag kommer få, hur jag läser sönder motståndarnas bluffar och att jag i pauserna meddelar mina teamkamrater att jag har dubbla average och en fördelaktig image vid bordet.

Självklart avslutas dagdrömmarna med utrop som "hon gör det igen!" från arrangören och "du har fan mest tur i hela världen" från min lagkompis Kristian. Och tur kommer jag att behöva, för strukturen är ju fortfarande anpassad till ett högt antal spelare och begränsad tid på åländskt vatten.

En ofrivillig paus vid rätt tillfälle kan nog vara bra för de flesta av oss. Släpp löven och smell the fucking flowers people!

/HeFo