Confession time
En väldigt flitig och uppskattad bloggare - Indi - har i ett inlägg visat upp sin tidiga mikrofonfrisyr, vilket inspirerade mig till att blotta min tid som teaterapa på 80-talet. Jag vet inte vad som påverkade mig mest under den här perioden... synthmusik, tuggummi-pop eller min egen galenskap, men här är i alla fall resultatet.
Vad kan jag säga... alla har vi lik i garderoben, och nu har jag släppt ut ett par. Nästan så man hör "Material girl", "We are the robots", "London Calling" och "Girls just wanna have fun" i bakgrunden när man ser bilderna... =)
Ikväll blev det soft med Amanda framför schlager-TVn. En av mina favoritsångerskor var med ikväll, Sarah Dawn Finer, med en oförskämt vacker låt. Den kan nog gå långt. Sen hade ju fyran mage att visa "Love Actually", så där åkte näsdukarna och chokladkakan fram. Hur man kan klämma in så många perfekta kärleksscener i en och samma film är mig en gåta.
Sovdags nu... i morgon blir det snowracer i Rålis. Se upp i backen, tio hål i nacken!
/HeFo
Vad kan jag säga... alla har vi lik i garderoben, och nu har jag släppt ut ett par. Nästan så man hör "Material girl", "We are the robots", "London Calling" och "Girls just wanna have fun" i bakgrunden när man ser bilderna... =)
Ikväll blev det soft med Amanda framför schlager-TVn. En av mina favoritsångerskor var med ikväll, Sarah Dawn Finer, med en oförskämt vacker låt. Den kan nog gå långt. Sen hade ju fyran mage att visa "Love Actually", så där åkte näsdukarna och chokladkakan fram. Hur man kan klämma in så många perfekta kärleksscener i en och samma film är mig en gåta.
Sovdags nu... i morgon blir det snowracer i Rålis. Se upp i backen, tio hål i nacken!
/HeFo
Kommentarer
Postat av: Indi
Jag är mållös.
Postat av: Anonym
Du glömde Adam Ant...
Trackback