The Tribute

Jag måste skriva av mig nu, för jag är rädd att tappa känslan. Som när någon man känner dör - man är rädd att glömma hur personen ser ut, skrattar och rör sig. Sviten har varit en vän och en trygghet för mig och många av er. Märkligt kanske att man kan se en pokerklubb som när som helst kan få besök av polis eller rånare som något tryggt, men det var det. Vi har kallat det bubblan, en verklighetsflykt från det vardagliga livet, och vi har svurit, skrikit och hatat varenda vrå av stället ibland - men alltid kommit tillbaka med kärlek. Precis som en riktig vän.

I två år har jag besökt Sviten i snitt två dagar i veckan. 208 besök. Det låter inte så mycket, men då ska man betänka att besöken ofta varade en hel arbetsdag. 1664 timmar av turneringar, cash game, kinapoker, snack i rökburen, ännu mer snack i baren, äppelvodka, skvaller, tjafs, utköp, klonkningar, skratt och tårar. Det var en fritidsgård för vuxna, den bästa fritidsgård jag någonsin besökt.
 
Just nu kan jag känna varendra steg från den lilla grinden ner till garderoben, den där lukten i trapphuset som ingen ännu kunnat definiera... är det urin? Kanske. Eller bara cigarettrök blandat med lite mögel och vanligt södersmuts. Någon står och slår på flippret och svär i väntan på turneringen, kaffet står klart och Johanna säger hej med världens sötaste leende. Lasse står lätt bakåtlutad bakom baren och ser trött ut - klockan är ju 18.30, vilket betyder tidig morgon... Oj, vad jag trivs här.


Jag vet att ni hade en dröm när ni öppnade stället, men jag tror inte att ni kunde föreställa er att det skulle komma att betyda så mycket för så många. Tack för att ni stod där och försvarade min rätt att spela poker, tack för allt slit och allt stöd som ni gett mig och de som behövt det. Tack till alla proffsiga dealers, servisen och alla andra underbara människor jag träffat på Sviten. Jag kommer att sakna er varje dag. 


/HeFo

Citat från ett par stammisar:

"Vad fan ska man göra nu? Det handlade ju aldrig om poker... Sviten var som skolan, man visste att alla skulle vara där, så det var bara att kliva ner när man var ensam eller hade tråkigt."
- Avsaknad

"Jag kan inte tänka mig något sorgligare för branschen."
- Peder M

Dagens låttext är väldigt speciell för oss som varit där:


Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer


Kommentarer
Postat av: Bison

precis så är det...

fan vad arg och ledsen jag blir

2007-12-17 @ 13:10:28
Postat av: Gia

Sorgligt. Situation Poker. Ett annat sätt att vara hemlös.

2007-12-17 @ 13:24:07
Postat av: thadmin

Fan så vidriga och äckliga avskum till människor det finns. Jag syftar både på folk som inte kan skilja på mitt och ditt, och på statliga regleringar som bygger en fristad för de försnämnda.

Jag var ingen flitig besökare, men det är ändå förjävligt. Huge shout outs till de som drivit stället i blod, svett och tårar!

2007-12-17 @ 13:28:37
Postat av: Andreas (Doctorn)

Man blir så förbannad/ledsen/frustrerad/besviken/tom...känslorna är många.
Det är ju måndag, har precis fått en form av vana att åka ner till er alla härliga människor och se lite floppar, munhuggas och skratta...vad gör man nu?!
Är därför lite ledsen för egen skull men det är inget i jämförelse med hur ledsen jag är för er skull, ni som jobbat där, ni som drivit Sviten och lyckats göra det till det är (var...*snyft*)

För er lyfter jag hatten och bockar djupt, tackar för att jag fick vara en del av er gemenskap och för att ni orkade köra ända tills nu.... TACK!

2007-12-17 @ 14:33:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback