HeFo Artiklar

Publicerad i PokerMagazine 2008-01-07

Föreställ dig att en av dina vänner kontaktar dig på Msn och ber om ett lån. Han förklarar att han råkat ut för en bad beat och behöver komma tillbaka, och säger att han självklart betalar tillbaka inom kort. Du har ingen anledning att ana ugglor i mossen, eftersom din kompis spelar mycket och har en ojämn ekonomi, och du går med på att hjälpa honom. "Sätt in pengar på mitt Nordea-konto eller direkt på pokerkontot så ser jag till att du får igen dem snart..." Ett par dagar senare träffar du personen och frågar hur det har gått med spelandet och om pengarna kom fram ordentligt. Då visar det sig att han inte alls tagit kontakt med dig eller har någon aning om lånet.

Det här scenariot har utspelats åtskilliga gånger i Sveriges pokerkretsar den senaste tiden. Bedragarna blir smartare i takt med att marknaden växer, och ju mer pengar som finns i pokernätverkens omlopp, desto lättare blir det att lura till sig snabba pengar. Hackandet av framför allt hotmail-konton har eskalerat enormt det senaste halvåret, och måltavlorna är du och jag.

Jag fick träffa en av bedragarna som nyligen dömts för grovt bedrägeri i Tingsrätten. Carl Martinsson är endast 17 år gammal, och anmäldes av Norinvest Ltd. (NordicBet) och tre privatpersoner för ungefär ett år sedan. Rättegången hölls i november, och Carl dömdes till skadestånd på 567 951 SEK, ungsdomsvård och 60 timmars samhällstjänst.

En av de målsägande privatpersonerna var storspelaren MrFluff, eller Janne Toivainen som han egentligen heter. Janne är 30 år och bor i Västerås. Han spelade på Bet365 och NordicBet när han råkade ut för Carl, som kom åt Jannes konto genom att utge sig för att vara proffset Bo "Legato" Sehlstedt. Janne trodde att han pratade med Bo, och Carl fick tillgång till hans Msn. Till Carls stora fördel hade Janne samma lösenord till sitt konto på Nordicbet som på Msn. På kontot fanns $78,000, som Carl chipdumpade till en medbrottsling. Poker Magazine har i det här fallet valt att inte gå ut med namn på medbrottslingen, eftersom han inte är dömd.

Mötet med 17-åringen

Jag träffar Carl en eftermiddag på en fik i Stockholm. Han har varit tveksam till att träffa mig, men från början var det på hans eget initiativ. Bilden jag haft av honom infrias när han kliver in i lokalen, han ser väldigt ung ut, och han går direkt fram till mitt bord. Jag antar att han känner igen mig, och jag får en känsla av att vi har träffats förut när jag försöker möta hans nervöst flackande blick.

Först och främst vill jag veta vem han är och hur hans liv ser ut efter domen.

Jag går i tvåan i gymnasiet, och mina dagar ser ut som en vanlig gymnasieelevs. Konstigt nog är det ingen i skolan som vet någonting, det verkar inte som om det har kommit ut än. Det skulle ju kännas lite pinsamt om lärarna fick reda på det. Polisen hade tänkt hämta mig i skolan först, jag är jätteglad att de inte gjorde det.

Klart att det känns surt nu efter rättegången, men det hade blivit fängelse om jag var över 18 så jag hade tur. Det handlar om mycket pengar i skadestånd, och det är pengar som jag inte har. Jag har ingen aning om hur jag ska betala, jag har inte fått någon information av rätten om hur det ska gå till. Vi har överklagat domen, och jag hoppas att MrFluff och jag kan göra någon slags deal. Han är ju liksom 30 år gammal, och det lär dröja innan jag kan betala tillbaka.

Så du har inga pengar kvar alltså?

Nä, jag har inte ett öre. Vi var ju tre personer som körde igång allting. Jag fick i uppgift att komma in på kontona och chipdumpa till en kille, och den tredje personen agerade mellanhand.

När vi anmäldes hävdade han som jag dumpade till att han hade vunnit pengarna ärligt, och vi kunde aldrig bevisa att han var med på det. När polisen först frågade fick jag ångest och nekade att jag hade förlorat med flit, men sen sa jag som det var. Jag känner mig lite lurad själv, eftersom jag aldrig fick några pengar. Han som fick dem sitter förmodligen skitnöjd nu, och det är kört att försöka göra något åt det... rättsligt i alla fall.

Har ni någon kontakt?

Nej, inte alls.

Hur föddes tanken på att sno pengar av folk? Var det specifikt pokerspelare du hade siktet på?

Efter att jag hade spelat ett tag kom jag på hur lätt det var. Pokerspelare är inte så smarta som man kan tro. Allt var så enkelt, och jag menar, vem skulle tacka nej till gratis pengar?

Jag blev själv lurad en gång faktiskt. Jag blev av med sex tusen spänn, så då fick jag känna hur det känns för andra. Fast det är ju såklart mycket värre att bli av med sex hundra tusen...

Hur gjorde du det då? Det måste ju krävas en del kunskap?

Nej, ingen alls egentligen. Jag är inte direkt värsta hackern, det räcker i princip att man har en dator och tänker till lite. För mig krävdes det ungefär två dagars planering bara. Jag läser mycket på forum och håller mig uppdaterad, och med rätt information så kan vem som helst göra det. Vi försökte visa åklagaren hur lätt det var. Jag kan lära vem som helst... men det gör jag inte.

Säkerheten är så dålig överallt, inte bara på pokersidor utan även hotmail och annat. I just fallet med MrFluff så började det med att jag tog mig in på Legatos konto på Bet365. Det finns massor av sätt att ta reda på folks lösenord. På Expressen stod det att jag hade skickat en trojan till Legato, men det stämmer inte. Jag klickade helt enkelt på "glömt lösen" och tog reda på svaret på säkerhetsfrågan, och så fick jag lösenordet serverat. När jag väl var inne kollade jag vilka som spelade och vem som hade mycket på höga bord. MrFluff gick bra, så det var bara därför jag gick på honom. Jag snackade med honom i chatten, och han trodde att jag var Legato. Jag fick MrFluffs Msn och började snacka med honom som Legato. Eftersom han skulle till Frankrike dagen efter kändes det perfekt, jag hade gott om tid på mig att genomföra kuppen.

Hur kan du ha spelat poker överhuvudtaget? Du är ju bara 17 år.

Det är lätt att skaffa konto som minderårig, ingen bryr sig känns det som. Jag har spelat Omaha och Texas i ett par år, och spelar fortfarande ibland. Om nätverken visste att det var jag skulle jag förmodligen inte få spela mer.

Är du spelberoende?

Ja, jag har gått hos Maria Ungdom i terapi i ett år redan. Det har blivit lite bättre sen förra året, men det är svårt att säga om det var beroendet som gjorde att jag snodde. Det var väl pengabegäret i sig antar jag... och det faktum att det var så enkelt.

Känner du till fler som håller på såhär?

Jag vet att det förekommer hela tiden, men jag känner ingen som gjort exakt samma sak som jag.

Vad skulle du göra annorlunda om du fick backa bandet?

Självklart skulle jag vilja ha det ogjort. Det är inte kul att behöva betala en halv miljon som man inte har. Man är ju inte så omtyckt heller, så jag kan inte direkt ha något med poker att göra mer.

Känner du dig hotad?

Jag är rädd att folk ska börja ringa hem till mig. Jag bor hemma hos föräldrarna fortfarande, och det är ju inte så kul för dem det här. Jag har fått en del hot på nätet, men aldrig live eller på telefon. Man märker ju direkt om ett hot är allvarligt menat, och just nu känner jag mig inte rädd.

Har du försökt lura någon du känner?

Nej aldrig. Där går verkligen gränsen! Eller ja, gränsen går man väl förbi när man snor över huvud taget i och för sig.

Bör man ha någon förståelse för ditt agerande tycker du?

Nej. Det är lite synd att det drabbade privatpersoner. Det hade känts bättre om nåt nätverk hade tagit smällen. De lider ju mindre liksom.

Har du begått brott innan du kom in i pokervärlden?

Nä, har aldrig ens tänkt på det. Det var bara tillfället som gjorde att jag slog till. Jag är ingen typisk brottsling annars.

Hur ser du på framtiden?

Det känns lite tungt, men det är bara att bita ihop. Jag går ju på en hotellinriktad skola, och i den branschen finns det inga stora löner. Jag kanske pluggar vidare sen så att jag kan få råd att betala av mina skulder. Jag kommer ju inte att kunna ta lån för att köpa lägenhet och sånt direkt, så det kan bli tufft.

Vad skulle du vilja säga till de du lurat?

Man kan ju be om ursäkt... klart man gör det. Men vad mer kan man säga? Gjort är gjort, och jag tror att de flesta skulle ta chansen om de fick den. Det är svårt att säga nej till så enkla pengar.

Carl Martinsson

Fler svenska proffs drabbade

Ett av offren som under det senaste året råkat ut för denna typ av bedrägeri är pokerproffset Christer Johansson. I Christers fall var det just i samband med Msn-konversationer som svindleriet upptäcktes. Christers vänner hade börjat få meddelanden via Msn Messenger där han bett om lån, vilket vännerna tyckte var otänkbart. Hackaren hade alltså fått tag i Christers lösenord på Msn-kontot och loggat in som honom för att komma åt vännernas pengar. I meddelandena uppgav bedragaren ett användarnamn på en pokersajt, dit han ville ha pengarna skickade. Han uppgav även tre olika bankkonton hos Nordea, som man inte ännu har kunnat spåra till någon innehavare.

"Det var riktigt obehagligt att veta att någon använt mig och mina vänner som måltavla för någonting sådant här. Det värsta är ju att det drabbar kompisar och bekanta man kanske inte känner så bra som verkligen tror på det. Jag har aldrig haft samma konto på msn som jag har på någon pokersajt, så jag slapp ju som tur var intrång på mina spelarkonton. Vi höll på i tre dygn och spärrade konton, ringde runt och försökte gå till botten med detta. Vi har varnat vår omgivning för att säkerställa att de här människorna inte kommer åt våra eller andras pengar, men tyvärr var en skada redan skedd. En bekant som var skyldig mig pengar blev kontaktad av "mig" på msn och skickade efter uppmaningarna $1,600 till två olika pokersajter. När vi upptäckte felet ringde jag naturligtvis till sajterna och berättade vad som hade hänt, och jag blev väldigt besviken över hur de agerade i den här situationen. Jag blev uppmanad att skicka ett domstolsbeslut om jag ville driva saken vidare, och det har jag ännu inte gjort." berättar Christer. Han fick sedan hjälp av Microsoft och en privat anlitad IT-expert att låsa datorn och säkra alla vägar in för att skydda sig mot ytterligare intrång.

Fansen räddade Raymer

Nyligen drabbades även 2004 års WSOP-vinnare Greg Raymer av bedrägeri, då en hackare fått tag i hans lösenord på Pokerstars och gått in och försökt chipdumpa till en annan användare. Som tur är finns det stora risker med att försöka göra intrång på väldigt berömda spelares pokerkonton, och det fick denna skojare verkligen erfara.

Hackaren gick in på Greg Raymers konto, anmälde sig till diverse high stakes sit n gos och började chipdumpa till användarnamnet "Ikeyrson". Lyckligtvis är oftast Raymers turneringar beskådade av många fans, och så även denna gång. Några av åskådarna upptäckte chipdumpningen och kontaktade Pokerstars säkerhetsavdelning, som var snabba att ringa Greg och incidenten blev anmäld. Pengarna som dumpades betalades tillbaka till Raymer, och hans konto frystes.


Vad gör nätverken?

Poker Magazine träffade 24hNetworks supportchef Patric Westberg för att ta reda omfattningen och vad de gör för att hjälpa spelarna som drabbas.

Hur många fall får ni, och hur hjälper ni de drabbade?

Jag har bara varit med om ett tiotal totalt, så vi har inte haft så stora problem. Men det förtar inte allvaret, och vi gör självklart allt för att hjälpa dem de drabbar. Vi kan enkelt skicka tillbaka chipdumpade pengar och låsa konton om det verkligen begåtts ett brott. Tyvärr har det i flera fall, efter att vi undersökt incidenter, visat sig vara spelare som förlorat pengar och hävdat att de blivit bestulna. Dessa spelare förstör för dem som verkligen blir drabbade.

Vad gör ni för att förebygga och förhindra att sådant här uppstår?

Vi rekommenderar också spelarna att inte ange samma mailadress för registrering hos oss som de använder i öppen kommunikation, såsom hotmail eller andra gratisnätverk. Man ska som privatperson alltid förvara alla lösenord säkert, för även om vår säkerhet är väldigt hög så hjälper det aldrig mot intrång i din egen dator.

En del av klienterna i vårt nätverk använder sig av digitala dosor, som är likställda med bankernas säkerhetssystem. Det är ett bra sätt att öka säkerheten för spelarna.

Säker funktion

Ett annat sätt att förebygga och minska antalet incidenter är att som nätverk begära dels ett användarnamn med lösenord, och dels ett screen name, som är det som visas för de andra spelarna. På det sättet undviker man risken att andra kan lista ut lösenordet i samband med det användarnamn som man vet att spelaren har. Bara ett fåtal nätverk tillämpar detta idag.

Vad gör polisen?

Eftersom de allra flesta transaktioner i nätpokern sker utomlands på system som är belägna i andra länder, är det svårt att vidta rättsliga åtgärder i de fall bedrägerierna sker där. Däremot är själva dataintrånget i de fall då lösenord på mailkonton är stulna ett allvarligt brott som sker på svenskt territorium. Dessa intrång har ingenting med pokern som företeelse att göra egentligen, men de som specialiserat sig på den här typen av brott vet att det finns mycket pengar i dessa kretsar, och kan därför enkelt komma åt stora eller flera små summor.

Hur undviker du att bli hackad?

Mark Hejja, säkerhetsexpert inom IT, har specialiserat sig på dataintrång, både vad gäller privatpersoner och stora företag som banker och försäkringsbolag. Här ger han er de bästa tipsen på hur du kan skydda dig från hackers.

• Använd alltid säkra lösenord. Långa lösenord med många olika tecken - stora, små och gärna symboler och siffror rekommenderas.
• Använd olika lösenord på olika sajter. Undvik att använda samma lösenord till dina pokersajter, mail och chatt.
• Undvik att registera öppna webbmailkonton på pokersajter. Använd gärna jobb email-adressen eller email-adressen hos din Internetoperatör för att registrera pokerkonton.
• Ha ett uppdaterat och aktivt antivirus skydd på din dator. Det finns många att välja på men på en hemdator är det viktigast att du har ett som hela tiden är uppdaterat.
• Se till att alla säkerhetsuppdateringarna finns på din dator. Windows XP's funktion för automatiska uppdateringar är en bra funktion för att uppdateringarna skall installeras utan att du behöver göra något.
• Ha lösenord och automatiskt skärmlås på din dator. Har andra tillgång till din dator när du inte ser på bör du skydda din dator från otillåten åtkomst.
• Se till att du har brandvägg på din dator. Microsoft Windows XP har en brandvägg som följer med men det finns också andra tillverkare som gör ännu säkrare brandväggar.
• Sök av datorn efter spionprogram (spyware) ofta eller ha ett aktivt skydd mot spionprogram på din dator. Ett flertal gratisprogram finns för att söka efter spionprogram, medan kommersiella antispyware har skydd som hela tiden är aktiva. I vissa antivirus ingår antispionprogram.
• Undvik att öppna okända filer som kommer via mail och chatt. Även om det är en person du känner som skickat informationen, kontrollera med källan genom en annan kommunikationsväg att det är säkert innan du öppnar det.
• Undvik att använda publika datorer på t.ex. webbcaféer. Datorer du inte har kontroll över kan ha avlyssnings program som kan spela in dina lösenord när du trycker in dem med en keylogger.
• Var alltid misstänksam om du ser främmande beteende på dina konton eller email.
  Har någon annan kontroll över din dator bör du uppmärksamma det och direkt ändra alla kontons lösenord.
• Har du blivit utsatt för bedrägeri eller intrång så är inte allt hopp ute. Kontakta professionell hjälp eller polis om du blivit utsatt. Oftast samlas bevismaterial i din dator som du själv inte kan se, och det är viktigt att detta inte förstörs eller raderas.

Poker Magazine tipsar även om sajten http://www.surfalugnt.se/. Där kan du hitta fler tips på hur du skyddar dig och din dator mot intrång och bedrägeri.

Text: Helena Forsell

Bild: Helena Forsell

- En berättelse om åtta glada svenskar på fisketur till Åland

Vad gör man i mellandagarna när dottern är i fjällen och tristessen kommer krypande? Ett hett förslag föll ner i knäet när min gode vän Jens dök upp på Msn och tipsade om en turnering med bra övervärde på Åland. PAF arrangerar hela tiden liveturneringar på kasinot i Mariehamn, och jag har många gånger tänkt åka, så det kändes som ett ypperligt tillfälle att ta båten över och samtidigt få umgås med likasinnade knäppskallar som inte heller tycker att mellandagsrean är ett alternativ.

Med i gänget som hade bestämt sig för att åka fanns bland andra den gode skåningen och skribenten Jens Jadbäck, pokerexperten och den ständigt engagerade entreprenören Ola Brandborn och en av de stora svenska pokerlegenderna - Stefan Diös. För er som inte känner honom vid namn så var han den förste svensken som deltog i WSOP. Året var 1988 och Stefan slutade på en 36:e plats. Stefan har även ett par andra intressanta strängar på sin lyra som i alla fall jag tycker är nämnvärda, nämligen att han sedan 1985 är den svenska översättaren av tidningen Kalle Anka samt att han är flerfaldig svensk mästare i Scrabble, eller Alfapet som den svenska versionen kallas.

Turneringen hade ett maxantal på 50 spelare, inköpet var ?80, och PAF hade alltså lagt till en plats i Dortmund som extravärde, vilket var det som lockade oss mest. Ett minst sagt intressant och erfaret gäng, inklusive jag själv och ett par av mina kära lagkamrater från Potraiser, styrde alltså kosan mot Mariehamn den 30 december för att knipa en plats på europatouren. Förväntningarna på de åländska spelarna var väl inte direkt skrämmande höga, så jag tror de flesta av oss var hyfsat säkra på att komma i pengarna. Ingen av oss hade spelat på kasinot tidigare, så trots att en båtresa till Åland är allt annat än glamourös kändes det som en rätt spännande tripp.

En direkt fight uppstod mellan de två reseledarna - undertecknad och Ola. Jag hade inte fått meddelandet om att Silja Line ställt in sina stopp på Åland, och den ondskefulle och skämtsamme Brandborn stekte länge på om han rent av skulle strunta i att ge mig informationen. "Det var frestande att låta bli att ringa... tänk dig humorn i att ert gäng missar ön." Men vi kom ombord på rätt båt till slut, och som tur var hade Stefan med sig en hel del märkliga sällskapsspel som gjorde resan kortare. Ett av spelen inkluderade ett par mördade munkar, ett kloster och väldigt klurig taktik. En lämplig fråga till en motspelare kunde t ex lyda: Broder, hur många slätrakade franciskaner har du uteslutit? Som Cluedo på starka mediciner ungefär. Synd bara att vi inte hann med den efterlängtade och prestigefulla Alfapetmatchen Stefan... nästa gång.  (Spelet heter Mystery of the Abbey, tillverkat av Days of Wonder 2003).

Efter en del strul även med denna båt kom vi till slut ca en timme för sent till Ålands andra hamn, Längnäs och blev tvungna att ta taxi till andra sidan ön för att komma till kasinot. En snygg gest av PAF var att de skickade en bil som hämtade oss vid båten efter att Ola ringt och meddelat vår sena ankomst. Fint folk kommer sent, och det var precis så vi kände oss. Framme vid det lilla kasinot drog jag snabbt i mig en lugnande cigarett, betalade buy-in och kastade mig ner vid bordet. Alla hälsade artigt och mellan givarna hann jag ta mig en titt runt lokalen, som märkligt nog endast bjöd på slotmaskiner och ett fåtal pokerbord. Ville man spela Roulette eller andra kasinospel fick man bege sig till Hotell Arkipelag, som låg 100 meter därifrån.

Efter ett par varv hade jag redan bekantat mig med nästan alla mina motståndare, och jag blev väldigt glad av värmen och den goda stämningen runt bordet. De flesta jag satt med var duktiga åländska spelare, och efter att ha pratat med mina svenska vänner förstod jag att jag hamnat vid ett relativt svårt bord. Spelet var hårt och höll högt tempo, och jag fann mig snabbt i det interna snacket.

Min turnering blev dessvärre ganska kortvarig då jag med en stack under average gjorde en standardhöjning med QT spader i mittposition. En äldre man på knappen insåg inte att jag hade höjt, utan synade bara BB. När han insåg sitt misstag kände han sig tvingad att syna min höjning, och vi var två om att se floppen som kom 965 med två spader. Jag checkade, mannen betade halvpott och jag ställde in. Efter ett tag synade min motståndare, som bara hade lite mer än jag kvar bakom. Jag vände upp mitt färgdrag och två överkort, och han visade 97 för toppar och hålstegedrag. Damen på turn var mycket roligare än 8:an på river... Jag fick någon kommentar om hur löst jag hade spelat, tackade för trevligt sällskap och letade upp de andra i gänget.

Jens var fortfarande kvar i turneringen så jag lämnar härmed över pennan till honom.

"Tack Helena". Jag var kvar i tureringen så tillvida att jag hade marker framför mig, dock inte särskilt många. Jag hade precis sprungit in i en kåk med min färg och satt nu och väntade på slagläge. I en trevägspott får jag AQ i samma färg och känner mig tvingad att gå all in. Jag möter KK och JJ, den tredje spelaren lägger sig. Nåja, kunde ju ha varit mycket värre. Jag får ingen hjälp av brädan och ålänningarna har förpassat mig till baren under resten av turneringen.

Ola Brandborn och Stefan Diös är dock kvar och sitter dessutom vid samma bord. Med stort intresse betraktar jag deras olika spelstilar. Ola ångar på, stjäl mörkar och potter men sitter till slut i fällan och får snällt lämna turneringen. Stefan Diös går mer lugnt och metodiskt tillväga. Säkra kort, säkra potter, säker markerstapel. Taktiken ger resultat och Stefan slutar på sjätte plats, den ende av oss svenskar som fick pris. Vinsten på ?400 firas inte av herr Diös som går och lägger sig, dock var han nöjd med sin insats.

Själv provade jag på det åländska nattlivet vilket skulle visa sig vara extremt begränsat. En nattklubb och en pub finns det att besöka i Mariehamn. Dessutom befolkades dessa just denna kväll av en stor mängd pokerspelare, vilket ju faktiskt i det här fallet får ses som ett plus. Turneringen diskuterades flitigt mellan svenska, finländska och åländska spelare. Som vanligt fanns ingen bitterhet eller hårda känslor broderfolken emellan. Vi skrattade åt tomtespelen och lade pannorna i djupa veck medan vi analyserade hand efter hand som spelats under kvällen.

Klockan blev snabbt mycket och jag begav mig upp på rummet för att sova efter en på det hela taget mycket lyckad kväll i Mariehamn.

Färjan hem var som väntat. Ett gäng medelålders personer med blandade nationaliteter gled hålögt runt på dansgolvet till tonerna av en depressiv finsk tango framförd av en ensam keyboardist med trummaskin.
Vi svenskar som inte redan hade dukat under av trötthet i hytterna satt i restaurangen och spelade brädspel och styrkte oss med inplastade sillsmörgåsar och Koskenkorva i små, små plastflaskor. Men även dekadensen hör ju till östersjöns färjetrafik och för 90 kr t/r får man nog leva med blaskigt kaffe och finsk tango.

/HeFo och Jens Jadbäck

Vem är Henrik Wärn?

Jag är uppväxt i Tingsryd i Småland och började direkt efter gymnasiet, för fyra år sedan, att arbeta som skötare. Jag gillar att arbeta med människor och håller just nu på att vidareutbilda mig till legitimerad skötare. Pokern har funnits i mitt liv i ungefär fem år, började när 24hPoker startade. Nu är det min största hobby, men jag spelar också en hel del bowling.

Hur mycket poker spelar du då?

Allt från 10-40 timmar/vecka. Det är lite olika beroende på hur mycket tid jag har. Jag pluggar ju, och det går före. Jag spelar både cashgames och turneringar, men just nu är jag väldigt inne på PotLimit Omaha. Spelar lågt, eftersom jag fortfarande är i lärostadiet. Tidigare var det väldigt mycket 1/2 Texas NoLimit Shorthanded som gällde, och när andan faller på blir det en och annan session Fixed också.

Gick du plus innan SM?

Ja, jag har bokfört mina vinster ordentligt och låg ungefär 50,000 SEK plus innan den här vinsten.

Om vi ska prata lite om själva SM-turneringen; Spelade du för vinst från start, eller hade du delmål på vägen?

Mitt första mål var att klara mig kvar till dag två. Sedan ville jag hänga kvar till de 50 bästa, och efter det var målet att komma till finaldagen. Jag försökte att inte tänka så mycket på pengarna, utan koncentrera mig på spelet hela tiden. Det kan vara svårt i en så stor turnering att glömma pengarna, och för mig är det stora summor det handlar om.

Fanns det någon på finalbordet som du var särskilt orolig för?

Jo, Mats Iremark hade jag respekt för med tanke på hans tidigare vinster, men annars var jag inte rädd. Jag märkte rätt snabbt att jag inte låg så mycket efter någon egentligen. Hade ganska lätt för att se mönster och läsa de flesta.

Du gjorde ju en grym vändning Heads-Up. Vad hände egentligen?

Jag hade bestämt mig för att spela aggressivt mot Johan, eftersom han hade sett mig spela tight under hela turneringen. När vi kom Heads-Up växlade jag tempo och fick honom att lägga ner en hel del händer. Jag frågade om en deal tre gånger, men han var inte intresserad.

Firade du segern ordentligt efteråt?

Nja, jag hängde bara på Casinot direkt efter. Jag befann mig närmast i någon slags psykos tror jag. Men efteråt har jag firat genom att grilla och ha trevligt med mina kompisar.

Vad kändes viktigast för dig, titeln eller prispengarna?

Direkt efter vinsten var pengarna viktigast, men såhär i efterhand har jag förstått att titeln faktiskt är rätt stor, och jag värdesätter pokalen högre än själva pengarna.

Apropå titeln, vem är egentligen Svensk Mästare 2007?

Hm, jag vet faktiskt inte. Jag tycker både jag och Carl Johan är lika värdiga vinnare, men man önskar ju att de kunde bestämma sig. Jag skulle självklart bli grymt besviken om inte mitt namn stod med på listan bland tidernas vinnare i framtiden. Man vill ju bli ihågkommen och ha något att visa upp för barnen.

Vad ska du göra för pengarna?

Inget särskilt. Jag tänkte leva vardagslyx ett tag, men ändå behålla fötterna på jorden. En del kommer jag nog att spara också så jag har råd att köpa hus när man träffar någon i framtiden...

Så du har ingen flickvän nu?

Nej.

Då behöver du inte dela med dig av pengarna nu i alla fall då?

Haha, nej.

Hur ser framtiden ut i övrigt?

Jag kommer nog att ta det lite lugnt med pokern ett tag nu. Det är lätt att de springer iväg om man har vunnit något stort, så jag håller huvudet kallt och smälter det här. Men jag tycker att det är skitkul fortfarande, så snart börjar jag nog grinda igen.

Jag trivs väldigt bra i Tingsryd och vill avsluta mina studier så att jag har något att falla tillbaks på vad jag än tar mig för. Vill gärna ut och resa, och siktar på att kunna åka till Vegas någon gång per år i alla fall.

Vad blir det för liveturneringar framöver då?

Jag har bra kontakter med ett pokerbolag som jag har diskuterat sponsring med, men något kontrakt är inte klart än. Däremot kommer jag att få åka till EPT Barcelona, så det blir så vitt jag vet nästa stora anhalt pokermässigt.

Lycka till där Henrik, och grattis till vinsten än en gång!

Tack!


Henrik under Heads-Upen

Foto: Poker.se

Publicerad 2007-04-06 i Prosharks Magazine

Jag har träffat fotbollshjältarna Tomas Brolin och Hans Eskilsson, som numera lever på och med pokern. Det blev en intressant förmiddag på Tomas restaurang Undici, med ett avslappnat samtal om gamla fotbollstider, kärleken till pokern och framtidsplaner... 

Vilka skillnader och likheter ser ni mellan livet som fotbollsproffs och pokerspelare?

Tomas: Poker spelar man ju individuellt. Även om man som jag tillhör ett team, så är det stora skillnader när man väl fattar besluten vid bordet. Klart, man är ju en individ på planen också, och måste hela tiden fatta viktiga beslut och våga mycket. Att våga bluffa och att våga finta i svåra lägen är en av likheterna.

Hans: I båda fallen är det viktigt att vara psykiskt stark. Jag är ju en lugn norrlänning både på planen och vid bordet. Det ser jag som en fördel.
 

Vad ser ni er främst som - fotbollslegend eller pokerproffs?

Tomas: Varken eller faktiskt. Jag är en business man. Jag är glad att jag fick ett bra erbjudande från Nordicbet, som ger mig möjlighet att lära mig poker. Affärer tar ju upp en stor del av min tid, så jag spelar när jag har tid.

Hans: Pokerproffs låter ju väldigt glamouröst. Jag vill hellre kalla mig yrkesspelare, eftersom jag livnär mig på det sedan tre år tillbaka.

Tomas Brolin - En ödmjuk man med fötterna på jorden

Ser ni poker som en sport?

Hans: Nja, man får ju inte direkt mjölksyra vid pokerbordet, så jag definierar det inte som en sport. Det är ett spel. Jag vill absolut inte nedvärdera företeelsen, men jag tycker bara att det krävs fysisk ansträngning för att kalla det för idrott.
 

Många ungdomar ser upp till er som fotbollsspelare. Vilka förebilder har ni inom pokern?

Tomas: Jag har alltid gått min egen väg och inte apat efter någon annan, men jag gillar verkligen Daniel Negreanus stil. Han fattar bra beslut och kan verkligen läsa andra spelare. Dessutom verkar det vara en bra kille utanför pokerbordet.

Hans: Jag beundrar spelare som inte blir skogstokiga och som kan hålla huvudet kallt. Sen gillar jag killar som Barry Greenstein som skänker turneringsvinsterna till välgörande. Alla pratar om vem som är den bästa spelaren, och det tycker jag är löjligt. Som jag ser det finns det fem skikt; urusla, halvdåliga, medel, bra, och riktigt bra spelare. Klart man imponeras av det övre skiktet, men jag är för gammal för att ha idoler. Jag strävar istället efter att hela tiden vara stabil. Jag gillar inte spelare som tiltar och blir arga öppet. Det är klart att man blir förbannad själv ibland, men när man spelar bra och har otur så är det inte mycket man kan göra. För mig funkar det att hålla det inombords, gå upp på hotellrummet en stund, och sen släpper det.
 

Vad lockar mest med poker, och hur viktiga är pengarna?

Tomas: Jag har alltid varit pokerintresserad, och när Kanal 5 började visa WPT så blev det ännu mer intressant. Jag läser hela tiden böcker för att utvecklas, och börjar sakta men säkert förstå hur de stora killarna tänker. Jag skulle gärna vilja lägga mer tid på det, men känner inte att jag hinner spela tillräckligt mycket nu. Det är ett stort privilegium att vara sponsrad, men skickligheten är inte riktigt där än... Jag ser det som en hobby och jag vill gärna se hur långt jag kan gå med de förutsättningar jag har.

Hans: Det är klart att pengarna är viktiga för mig eftersom jag livnär mig på pokern. Jag tror dock att vi som är lite äldre har lättare att inse pengars värde, medan de unga spelarna lätt tappar begreppet.

Spelar ni på annat, t ex casinospel, sportsbetting eller hästar?

Tomas: Hästar är ju min hobby. Jag har en egen travhäst som funkar bra just nu, Chevy Winner. Det känns speciellt kul eftersom han har växt upp på gården. När det gäller rena turspel är jag inte så flitig. Det blir lite sportsbetting och någon lottorad då och då.

Hans: Jag är alldeles för logisk för turspel, och ser inga fördelar med de oddsen. Däremot är jag ju en kalenderbitare, så jag brukar sätta ungefär 1 % av bankrullen på fotboll.

Tomas: Kalenderbitare är ju bara förnamnet på den här kilen! Han minns inte bara resultat och år, utan även publiksiffrorna! (skratt)

Vad är du mest stolt över i din fotbolls/poker karriär?

Hans: Jag har precis haft min första förlustmånad på två år när det gäller pokern. Det är väl ganska bra? I fotbollen måste det vara när vi slog Brollan och GIF Sundsvall! (skratt)

Tomas: Många journalister glömmer att fråga om allt som händer på vägen till eliten. Man lägger fokus på antal mål i stora matcher och vilka tjejer man har haft, men innan massmedia får tag i en händer det viktiga saker. Det är aldrig någon som har frågat mig om mina ungdomsår... Självklart var VM-94 toppen av min fotbollskarriär, men vägen dit var nog så stor. En grej jag alltid kommer att vara stolt över är att jag gjorde mål i min första allsvenska match där jag spelade från start. Det var -87 med GIF Sundsvall när vi mötte Bajen på Söderstadion. Vi vann med 2-3. Det är ju ett extra mysigt minne nu när man sitter mitt emot en riktig Hammarbyare! 

Hans: Min första match mot GIF med IFK Norrköping -87 vann vi med 2-1, men då var inte du med Brollan. Jag håller med om att ungdomsåren är viktiga att nämna när man sammanfattar en fotbollskarriär. Jag hade fantastiska ledare och har bara ljusa minnen från den tiden.

Hasse är nog en av de få som kan titulera sig med 23 raka vinstmånader i poker

Ni är ju tävlingsmänniskor i märgen, vad är era mål inom pokern?

Tomas: Jag strävar hela tiden efter att bli bättre, att närma mig de riktigt bra spelarna. Nu vet jag inte var jag ligger i Hasses "fem skikt", men jag hoppas självklart på att få förlänga sponsringskontraktet och sen får vi se hur bra jag kan bli. Ett delmål är att gå vidare efter första dagen i en EPT-turnering. Då kan man i alla fall utesluta att man är totalt värdelös.

Hans: Min främsta målsättning är att vara jämn och stabil. Det är viktigare för mig än att vinna någon stor turnering. Jag spelar poker och livnär mig på det. Det är överlägset att tjäna pengar på något man tycker är kul, och slippa pallra sig upp till någon gruva varje dag. Ibland kan jag känna att jag inte är lika viktig som en lärare eller läkare, men jag har ju talangen och det vill jag utnyttja. Lärare och läkare anser jag vara de viktigaste yrkena i samhället. Det känns ju såklart fel att en fotbollsspelare tjänar tusen gånger mer än de som verkligen betyder mycket för allmänheten... Men så är det, och jag känner mig otroligt lyckligt lottad som har fått uppleva båda dessa karriärer. Sedan är ett mål också att få fortsätta spela för Nordicbet.

Har det varit lättare att ta sig fram inom pokervärlden med ett känt namn?

Tomas: Det spelar ju faktiskt ingen roll vad man heter när man väl sitter vid bordet, men det är klart, jag fick ju inte sponsringskontraktet med Nordicbet för att jag spelar så fantastiskt bra. Jag fick chansen för att jag är den jag är och för att jag har en vilja att lära mig. Det är ju skillnad med Hasse, han är ju faktiskt duktig också! (skratt)

Är det början på en trend att elitidrottare väljer pokern som arena efter sin aktiva karriär?

Tomas: De som livnär sig på sport har svårt att hitta en bra plats efter karriären. Jag har lyckats, och det är få förunnat. Just med pokern ser jag många paralleller när det gäller adrenalin och kickar. Personligen har jag aldrig känt något som kommer i närheten av tävlingsmomentet i fotboll förrän jag började spela poker. Det är kul att få känna så igen, och jag tror att det är det många idrottsmänniskor gillar med pokern.

Hans: Jag håller med! Tävlingsmomentet man har saknat från fotbollen får man känna på igen vid pokerbordet.

Pokern har ju blivit mer och mer folklig men betraktas väl ännu inte som riktigt rumsren. Vad tror ni att ni kan bidra med för att göra pokern mer accepterad?

Hans: Jag tror inte att jag som person kan bidra till det direkt, men ju fler som håller på med det, desto mer accepterat blir det. Ser folk dessutom människor de känner igen spela så kanske det hjälper till lite.

Om ni vann 10 miljoner i WSOP, skulle ni sluta spela helt då?

Hans: Nej verkligen inte! Det är ju roligt, så varför sluta?

Tomas: Det är alldeles för kul, och dessutom klarar jag inte av att ligga på sofflocket. Jag fortsätter så länge jag kan.

Umgås ni på fritiden?

Hans: Ja visst. Det är ju inte så att vi ringer och berättar bad beats för varandra, men vi hittar gärna på andra saker.

Tomas: Jag bollar gärna mina tankar om poker med Hasse, eftersom han är mer erfaren. Frågar om jag gjort rätt i olika situationer etc.

Hur mycket tid lägger ni ner på poker?

Tomas: Det är olika från vecka till vecka. Jag spelar gärna sitngos på nätet för att få in tänket, men jag har inte riktigt tid att dra till Casinot. 

Hans: Jag spelar 25-30 timmar i veckan. När man lever ihop med någon är det också svårt att hitta tid. Man vill ju ha en normal dygnsrytm också, så jag spelar sällan på nätterna.

Medelåldern hos pokerspelare verkar bara bli yngre och yngre. Hur skulle ni ställa er om era barn vill spela poker i framtiden?

Hans: Jag tycker det är ett utmärkt sätt att utvecklas i huvudet, och ser inget negativt med det.

Skulle du inte hellre vilja att de spelar fotboll?

Varför inte både och? När min äldsta son Wimmo såg pokermarker på köksbordet hemma för några år sedan satte han sig med en kompis och låtsades spela. De visste inte att jag lyssnade, och det var jättegulligt att se.

Har ni kontakt med fotbollsvärlden fortfarande?

Tomas: Jag har kontakt med Parma.

Hans: Jag tittar mycket på fotboll och följer den noggrant, och jag har en del kontakt med  Hammarby. Ser jag någon intressant spelare så tipsar jag dem gärna.

Vad gör ni om tio år?

Hans: Jag hoppas och tror att jag fortfarande spelar och försörjer mig på poker. Om sedan någon av grabbarna börjar med fotboll så lär jag inte kunna hålla mig ifrån det. Av mina tre intressen i livet - fotboll, poker och kvinnor - har jag kunnat försörja mig på två... och någon hallick blir jag aldrig. (skratt)

Tomas: Jag hade en vision om att bli bra i fotboll, och jag tycker att jag har lyckats hyfsat med det. Idag har jag kanske inte riktigt samma ambition, men jag vill lyckas med mina affärer med Undici och Dammsugarföretaget Twinner. Sedan hoppas jag få mer tid över för pokern om tio år.

Publicerad 2007-01-09

Jag har alltid varit lite fascinerad av symbolik. Den sortens symbolik där man skapar bilder och situationer som egentligen betyder någonting helt annat om man skalar av ett par lager och tittar djupare. Kanske just därför har jag alltid känt en dragning till kortleken.

Jag har alltid varit lite fascinerad av symbolik. Den sortens symbolik där man skapar bilder och situationer som egentligen betyder någonting helt annat om man skalar av ett par lager och tittar djupare. Kanske just därför har jag alltid känt en dragning till kortleken.

Trots att jag är agnostiker fångas jag ändå av den tydligt religiösa kopplingen till spelkortens underbara värld. Det kanske är lite overkill att försöka tyda varenda spelkort till förbannelse bara för att bilden ska kännas komplett, men jag tycker ändå att kort och spel i allmänhet har en intressant historia.

Många låtskrivare, konstnärer, illusionister och författare har inspirerats av figurerna på löven och vad de betyder, och visst är temat effektfullt. Jag ryser varje gång jag hör Sting rabbla upp alla färger i "Shape of my heart" och "Deck of cards", där en soldat från andra världskriget tröstar sig med kortleken i brist på en Bibel, är ju den ultimata låten i det här sammanhanget.

Spelkortens makt har visat sig stor i alla kulturer, i allt från den egyptiska religionen till judisk kabbalah. Redan under 900-talet formades konceptet i en av de kinesiska dynastierna och inte förrän på 1700-talet blev "osten" populär i Sverige. Idag äger alla svenskar en kortlek eller fler, men i den explosiva pokertrenden bland nyrika proffs och nätspelande ungdomar bleknar symboliken.

I min analys av spelets tjusning är den spirituella analogin väldigt tydlig. Spelarens religiösa modell speglar sig i kortlekens symboler. Vi finner tro i varje flopp, turn och river, och vi tröstar oss innanför kasinots väggar istället för i kyrkan.

God is a dealer - life is a cardgame.

/HeFo

Publicerad 2006-12-02

Gränsen är hårfin. För media och allmänheten blandas askungesagor med fruktansvärda historier om spelmissbruk och misär. I USA visar sportkanalerna pokerprogram dygnet runt, medan politikerna gör allt för att olagliggöra nätspel i hopp om att skydda sina kära medborgare från denna livsfarliga epidemi. Den skandinaviska marknaden för nätspel tycks aldrig ta slut, och man förutspår att Asien och Sydeuropa är på väg mot samma öde.

Hjältar och offer för samma fenomen gör sig hörda i böcker och media, och i gymnasieskolornas uppehållsrum har fotbollstermer och raggningsrepliker ersatts av oändliga bad beats. Drömmar som så lätt kan bli mardrömmar. Visst kan det vara just jag som vinner och flyttar till Vegas? Jag är väl tillräckligt intelligent för att knäcka pokerkoden? Skulle våra barn rikta tillräckligt mycket uppmärksamhet åt matematiklektionerna skulle de dock förstå att oddsen är emot dem. Det finns väldigt få genvägar, och framgång kräver alltid arbete och engagemang. I det här fallet kräver det också något som ingen människa rår på - tur.

Men om vi kallar det för en sport då? Eller ett spel där pengarna inte är huvudsaken, utan en bonus för väl utfört arbete. En konstform där man om man läst sin Sklansky och övar tillräckligt mycket kan bli världsmästare. Ingen annan sport jag känner till har så många turmoment, och det finns inga vinstgarantier - hur bra tävlingsform du än må vara i. En lovande fotbollsjunior kan alltid träna sig till framgång och det går fort att upptäcka att man inte räcker till. Och det finns heller ingen skam i det.

Ekonomiskt oberoende eller längst ner i näringskedjan. Vardagen lockar inte ungdomar längre. Utbildning känns onödigt så länge man träffar sina floppar, och när oturen slår en i ansiktet är det för sent att ens orka fundera på vem man vill vara. Läkare? Ekonom? Nej, jag är ju pokerspelare. Det ser kanske inte så bra ut i ett CV, men vad ska jag med ett sånt till? Lite motgångar drabbar alla. Snart vänder det, bara jag får låna pengar och jaga backet så kan jag säkert flytta hemifrån snart. Vegas ska ju vara coolt. Det har jag sett på TV.  

Precis som börsmäklarna på 80-talet har en stor del av befolkningen tappat respekten för pengar efter pokertrendens intåg. Själv har jag aldrig haft särskilt mycket respekt för pengar, men i den vackra glamourösa pokervärlden handlar det om gigantiska summor. Jag har vänner vars privatekonomi svänger som Stevie Wonder, och "money management" är bara ett fint uttryck man svänger sig med när TV-kamerorna slås på.

Poker är ett spel som man kan vara mer eller mindre bra på, men några riktiga sanningar eller garantier finns inte att tillgå. Så länge man vet det, och kan acceptera och planera sin egen analytiska - och ekonomiska - förmåga, så finns förutsättningar att kunna bemästra en otroligt rolig företeelse. Respekten ska ligga i hur man hanterar sina förluster - inte hur mycket man tjänar.

Min förhoppning är att alla spelare, unga som gamla, möter det nya året med öppna ögon. Låt oss rädda spelets trovärdighet genom att bemöta oss själva med och respekt och värdighet. Det är pokern värd. 

/HeFo

European Poker Challange i Grebbestad är till deltagarantalet Europas största liveturnering i poker. 700 spelare från hela Skandinavien samlas en helg varje år i den lilla metropolen Tanumstrand för att spela och umgås i en helt underbart skön miljö. Enligt svensk lag får man inte anordna spel om pengar för allmänheten om man inte är svenska staten och Casino Cosmopol, så alla som anordnar turneringar känner till riskerna med påhälsning från lagens långa arm.

Grebbestad Event har anordnat denna tävling två gånger tidigare, och då har polisen kommit dit, men inte ansett att det finns anledning att misstänka brott. Denna gång hade Lotteriinspektionen anmält arrangören och fullt polispådrag utbröt.

De flesta nyhetssajter; Expressen, Aftonbladet, TT och DN, hade detta som huvudrubrik i fredags kväll då det hände, men i de allra flesta fall fokuserade man säklart på kändisarna som deltog, och att de var inblandade i en razzia var ju värkdens scoop liksom. 

Jag som var på plats och dessutom blev förhörd av polisen kan ju berätta lite om mina upplevelser under den här incidenten. Jag var på EPC för 24hPokerNews räkning för att blogga och ta bilder, dvs bevaka eventet. Dessutom var jag med och spelade, men det var inte huvudsyftet med resan. Precis innan deltagarna ombads utrymma lokalen (strax före 21.00 på fredagen) hade jag lämnat mitt bord för att gå till hotellet och ladda batteriet till kameran. Jag tar det rätt lugnt i receptionen ett tag, tar en drink och hälsar på lite sköna människor. När jag ska återvända till lokalen möter jag en drös människor som pratar om razzia. 

Väl uppe i backen ser jag ett gäng västklädda poliser och att utrymning sker. Jag tränger mig igenom folket och får ett par bilder av konstaplarna med de lysgula västarna, går fram till en av dem och ber att få hämta mina personliga tillhörigheter. Min dator står ju nämligen i lokalen, eftersom jag haft en liten arbetshörna där jag rapporterat.

Polismannen, som är närmare två och trettio lång, ber mig vänta en stund. Efter ett tag får jag tala med ett befäl eller någon slags utredningsansvarig, som helt klart skulle kunna figurera i en Beck-rulle, som meddelar mig att man vill förhöra mig på plats.

Förhöret började väldigt formellt med endast en utredare närvarande. De sa ingenting om varför de ville prata med mig, och de meddelade mig heller inte om att jag inte var misstänkt för något förrän långt senare under samtalet. Efter ett par minuters formellt dravel, får jag plötsligt frågan: Men du Helena, det här med Texas Hold 'em... hur går det till egentligen? Utredaren hade plötsligt förvandlats till "Trivsel-Torsten the good cop". Jag fick då förklara grundreglerna för den snälla konstapeln, som i övrigt verkade lite trög i kolan. "Ja, jag och frugan brukar ju spela Chicago hemma vid köksbordet..." "Jaså, men köpstopp då eller?" frågade jag. "Ja ja, fast hon gillar ju inte det regeln..." fortsatte han.

Utfrågningen var en salig blandning av byråkrati, idioti och nyfikenhet. Ena stunden ville de veta om min arbetsgivare, styrelsemedlemmar och ledning. De frågade om vår VD och sa "Nej, han sitter väl nånstans i Stockholm och göttar sig..." (vilket han iofs gjorde, men vilken kommentar!?) Andra stunden var det frågor om cashgame och då och då smög det in en trevlig liten hint om att de bara gjorde sitt jobb. Kontentan, och allt de fick ut av mina svar, var att Texas var lite mer komplicerat än Chicago, att jag var nyanställd och inte visste mycket om företagets inblandning i evenemanget, och att jag var där som fotograf för att göra reportage. När de frågade vad förstapriset i turneringen var så pekade jag på den stora bucklan på bordet och sa: "Den där". "Så du menar att man betalar 2,600 kr för att vinna en pokal?" frågade farbrorn. "Nej, man betalar för att träffa likasinnade och spela poker en hel helg..." svarade jag.  

Det sista som hände under förhöret var att Beck-gubben frågade om jag tagit bilder på polisen. "Ja, jag tog på den långa killen bland annat." sa jag. "Jaså ja... hehe... han är trevlig. Säkert inte så svårt att få honom på kroken..." och så var han plötsligt kollegans pimp!


Den långe till vänster skulle jag tydligen "få på kroken"... (han hade iofs stora fötter, men...)

De tog min kamera och kopierade minneskortet i den. Sedan beslagtog de min dator. Jag ifrågasatte ifall de verkligen fick göra det, och vägrade först lämna ut lösenordet, men efter en stunds fundering insåg jag att det hela skulle bli smidigare om jag samarbetade. Hade jag vetat att datorn skulle skickas till tekniska roteln på obestämd tid så hade jag protesterat mer, för jag har grejer i burken som jag saknar, och som försvårar mitt arbete just nu. Bland annat finns där en artikel som nästan är klar som ska in till uppdragsgivaren nu i veckan... Jag har ringt i efterhand och sökt datorn, men jag hamnar bara på olika rotlar hos mer eller mindre utvecklingsstörda personer. Ska fortsätta söka med ljus och lykta under morgondagen.

Arrangören av turneringen, Glenn Simonsson, sitter nu häktad misstänkt för grovt dobbleri, och kommer med stor sannolikhet att åtalas. Jag hoppas verkligen att någonting bra kommer ut av detta, exempelvis att målet överklagas hela vägen upp till EU-domstolen så att de får möjlighet att ändra lagen en gång för alla.

Lite bilder från helgen:



Här har vi sköna "Malinsky" från Göteborg. Han gick vid tillfälle fram till en av poliserna och frågade hur många de var. "Vi är 12 här..." sa han. "Okej, vi är 700, ska vi slåss?" svarade Malinsky med sin härliga västkustdialekt. Göteborgarna kan det där med humor...

Här kommer lite fler bilder på trevliga personer som besökte Grebbestad...


Närkes landskapsdjur - Daniel "theadmin" Lundell


Mattias "Riksfyllot" Ericsson - ett av världens bästa sten-sax-påse-proffs.


"Joel" från 24hTeam ;)


Dansken - behöver ingen kommentar


En kille med hemlig tröja som älskar när man kallar honom "Geggan"


Stefan Odelberg och Affe


Ted - alltid spiknykter och fräsch


...och så världens sötaste turneringsledare, Niklas Gustafsson

/HeFo

Tio minuter över fem. Tick tack tick tack. Bom bom bom bom.

Efter tre huvudvärkstabletter och ett halvt avsnitt av 24 inser jag att jag inte kommer att kunna ta mig till jobbet idag. Hade planerat att spendera eftermiddagen på Casino Cosmopol för att följa SM, men det känns inte aktuellt. Jag vet ju att mina attacker håller i sig nästan exakt ett dygn innan de avtar.

Jag skickar iväg Amanda till skolan och ska ta ett bad - det brukar dämpa det värsta. Just det, det var idag de skulle stänga av vattnet ja. Perfekt.



Tar en Ramlösa ur kylen och sveper den. Slår på datorn igen för att kolla de senaste pokernyheterna i världen. Jag kanske kan göra lite jobb hemma trots värken. Inget Internet.

ComHem påstår nu att jag inte har något modem installerat hemma. Mitt modem är svart och står på soffbordet. Det vet jag bestämt, trots att min urskiljningsförmåga är något nedsatt under mina migrändagar. Supportfittan säger i alla fall att han inte kan göra något och att han ska skicka ett nytt modem till mig.
 

Tv...? Nej, tänkte väl det. Blue screen. Ett nytt samtal till ComHems support, där de nu säger att de inte ser några fel i mitt område och att jag ska ringa om problemet håller i sig.

Vid den här tiden sätter bygget igång tvärs över gatan, och förutom de vanliga borrarna och grävmaskinerna, har de bestämt att idag ska vara "sprängdag". TUUT TUUT TUUT BOOM! Härligt!

Jag ringer Mackan på vår IT-support och ber honom buda över ett 3G-kort så jag kan jobba lite. Som vanligt är han hjälpsam och förstående och kortet kommer i ett huj. Tror ni att det funkade? Nej, såklart inte.

Så nu har jag brottats med kortet och dess drivrutiner i evigheter och installerat av och på, av och på. Till sist testade jag att byta SIM-kort i modemet, och äntligen har jag en uppkoppling. Inte längre avskärmad från verkligheten, och värken börjar sakta men säkert avta.

Så: En alldeles underbar måndag med en sprängande huvudvärk, utan vatten, TV eller Internet.

Är det någon som kan gissa vilken Dagens Låttext blir?

"The silicon chip inside her head
Gets switched to overload.
And nobody's gonna go to school today,
She's going to make them stay at home.
And daddy doesn't understand it,
He always said she was as good as gold.
And he can see no reason
'Cause there are no reasons
What reason do you need to be shown?

Tell me why?
I don't like Mondays.
Tell me why?
I don't like Mondays.
Tell me why?
I don't like Mondays.
I want to shoot the whole day down."
                                       
                                               - Boomtown Rats

Ett tips - den är grymt bra med Tori Amos också.

/HeFo

Publicerad 2007-10-03

Jag älskar natten. När Jay Lenos applåder tystnar och trafikbruset övergått till en skön tomhet, då trivs jag verkligen i min lägenhet alldeles själv. Eller, alldeles själv är jag ju helst inte. Det som gör de sena timmarna perfekta är att det ligger en perfekt liten tjej och trynar tryggt inne i sovrummet bredvid. När hon inte är hemma känns det bara ihåligt, och då trivs jag bättre bland folk ute i vimlet eller i den berömda källaren.

Mina veckor med Amanda räddar mig, det är jag helt övertygad om. Jag tappar mig själv halvvägs in i en barnfri vecka. Som att både karta och kompass hängde med i ryggan till Micke, och jag famlar runt bland vinglas, pokerbord och stora frågor. Svaren blir alltid så uppenbara när hon kommer hem. Tack för det, Amanda.

Stora frågor ja. De senaste veckorna har jag ställt frågor till mig själv om tro. Även om man inte tror stenhårt på Gud så finns det oftast fördelaktligen någonting som driver en, som ger en styrka att fortsätta i ur och skur. I mitt fall vet jag inte riktigt vad det är, och jag har varit ganska nöjd med att bara veta att jag är stark i mig själv. Det är klart att det är lätt att avfärda något som är svårt att förklara, beskriva eller ta på som "någonting" eller att säga "jag tror på mig själv" etc, men det är inte så enkelt för alla.

Jag erkänner nu - efter att ha stiftat bekantskap med ett par underbara troende människor - att jag har fruktansvärda fördomar om kristna. Som att det är någonting ont eller fult. Det jag sett av religion är att det skapar krig, hat och trångsynthet. När jag ser Carola tala i tungor och fördöma homosexualitet, eller hör indoktrinerade ungar i evangelisternas USA skrika "pro life", så känner jag ingen tro på att tro. Det känns som en enda stor scam. Bibeln är ju bara en bok.

Men bortsett från att våra åsikter går isär på vissa håll, har jag insett vilken glädje troende människor utstrålar. Jag har känt en värme och en öppenhet från dessa relativt nya personer i mitt liv, och jag är övertygad om att det beror på deras egen trygghet i var de kommer ifrån och vart de är på väg. Med den tryggheten finns så mycket utrymme för annat än oro. Vi andra går ju omkring och undrar hela tiden, varesig vi tänker på det eller inte. Jag tror att vi ateister och agnostiker avundas den tryggheten.

L och F: Jag kommer aldrig att tro på det ni tror på, men jag uppskattar att ni öppnat mitt sinne. 

Amanda sa en grej om fördomar och tro i morse, som faktiskt fick mig att skriva det här inlägget:

Det finns ju fördomar om allt. Till och med om Gud. Hur kan man veta vad han går ut på om man inte har träffat honom? Det här med vad som händer när man dör t.ex. Vissa tror att man kommer till himlen och andra tror att det bara blir svart. Varför skulle det bli just svart? Jag tycker att alla borde få komma till sin favoritfärg...

Underbara unge! Dig tror jag på.

Dagens låttext blir således "Belief" av John Mayer.

Is there anyone who ever remembers
Changing their mind from the paint on a sign?
Is there anyone who really recalls
Ever breaking rank at all for something someone yelled real loud one time

Everyone believes
In how they think it ought to be
Everyone believes
And they're not going easily

Belief is a beautiful armor
But makes for the heaviest sword
Like punching under water
You never can hit who you're trying for

Some need the exhibition
And some have to know they tried
It's the chemical weapon
For the war that's raging on inside

Everyone believes
From emptiness to everything
Everyone believes
And no ones going quietly

We're never gonna win the world
We're never gonna stop the war
We're never gonna beat this
If belief is what we're fighting for


/HeFo