Från fotbollsproffs till pokerspelare - en intervju med Tomas Brolin och Hans Eskilsson

Publicerad 2007-04-06 i Prosharks Magazine

Jag har träffat fotbollshjältarna Tomas Brolin och Hans Eskilsson, som numera lever på och med pokern. Det blev en intressant förmiddag på Tomas restaurang Undici, med ett avslappnat samtal om gamla fotbollstider, kärleken till pokern och framtidsplaner... 

Vilka skillnader och likheter ser ni mellan livet som fotbollsproffs och pokerspelare?

Tomas: Poker spelar man ju individuellt. Även om man som jag tillhör ett team, så är det stora skillnader när man väl fattar besluten vid bordet. Klart, man är ju en individ på planen också, och måste hela tiden fatta viktiga beslut och våga mycket. Att våga bluffa och att våga finta i svåra lägen är en av likheterna.

Hans: I båda fallen är det viktigt att vara psykiskt stark. Jag är ju en lugn norrlänning både på planen och vid bordet. Det ser jag som en fördel.
 

Vad ser ni er främst som - fotbollslegend eller pokerproffs?

Tomas: Varken eller faktiskt. Jag är en business man. Jag är glad att jag fick ett bra erbjudande från Nordicbet, som ger mig möjlighet att lära mig poker. Affärer tar ju upp en stor del av min tid, så jag spelar när jag har tid.

Hans: Pokerproffs låter ju väldigt glamouröst. Jag vill hellre kalla mig yrkesspelare, eftersom jag livnär mig på det sedan tre år tillbaka.


Tomas Brolin - En ödmjuk man med fötterna på jorden

Ser ni poker som en sport?

Hans: Nja, man får ju inte direkt mjölksyra vid pokerbordet, så jag definierar det inte som en sport. Det är ett spel. Jag vill absolut inte nedvärdera företeelsen, men jag tycker bara att det krävs fysisk ansträngning för att kalla det för idrott.
 

Många ungdomar ser upp till er som fotbollsspelare. Vilka förebilder har ni inom pokern?

Tomas: Jag har alltid gått min egen väg och inte apat efter någon annan, men jag gillar verkligen Daniel Negreanus stil. Han fattar bra beslut och kan verkligen läsa andra spelare. Dessutom verkar det vara en bra kille utanför pokerbordet.

Hans: Jag beundrar spelare som inte blir skogstokiga och som kan hålla huvudet kallt. Sen gillar jag killar som Barry Greenstein som skänker turneringsvinsterna till välgörande. Alla pratar om vem som är den bästa spelaren, och det tycker jag är löjligt. Som jag ser det finns det fem skikt; urusla, halvdåliga, medel, bra, och riktigt bra spelare. Klart man imponeras av det övre skiktet, men jag är för gammal för att ha idoler. Jag strävar istället efter att hela tiden vara stabil. Jag gillar inte spelare som tiltar och blir arga öppet. Det är klart att man blir förbannad själv ibland, men när man spelar bra och har otur så är det inte mycket man kan göra. För mig funkar det att hålla det inombords, gå upp på hotellrummet en stund, och sen släpper det.
 

Vad lockar mest med poker, och hur viktiga är pengarna?

Tomas: Jag har alltid varit pokerintresserad, och när Kanal 5 började visa WPT så blev det ännu mer intressant. Jag läser hela tiden böcker för att utvecklas, och börjar sakta men säkert förstå hur de stora killarna tänker. Jag skulle gärna vilja lägga mer tid på det, men känner inte att jag hinner spela tillräckligt mycket nu. Det är ett stort privilegium att vara sponsrad, men skickligheten är inte riktigt där än... Jag ser det som en hobby och jag vill gärna se hur långt jag kan gå med de förutsättningar jag har.

Hans: Det är klart att pengarna är viktiga för mig eftersom jag livnär mig på pokern. Jag tror dock att vi som är lite äldre har lättare att inse pengars värde, medan de unga spelarna lätt tappar begreppet.


Spelar ni på annat, t ex casinospel, sportsbetting eller hästar?

Tomas: Hästar är ju min hobby. Jag har en egen travhäst som funkar bra just nu, Chevy Winner. Det känns speciellt kul eftersom han har växt upp på gården. När det gäller rena turspel är jag inte så flitig. Det blir lite sportsbetting och någon lottorad då och då.

Hans: Jag är alldeles för logisk för turspel, och ser inga fördelar med de oddsen. Däremot är jag ju en kalenderbitare, så jag brukar sätta ungefär 1 % av bankrullen på fotboll.

Tomas: Kalenderbitare är ju bara förnamnet på den här kilen! Han minns inte bara resultat och år, utan även publiksiffrorna! (skratt)


Vad är du mest stolt över i din fotbolls/poker karriär?

Hans: Jag har precis haft min första förlustmånad på två år när det gäller pokern. Det är väl ganska bra? I fotbollen måste det vara när vi slog Brollan och GIF Sundsvall! (skratt)

Tomas: Många journalister glömmer att fråga om allt som händer på vägen till eliten. Man lägger fokus på antal mål i stora matcher och vilka tjejer man har haft, men innan massmedia får tag i en händer det viktiga saker. Det är aldrig någon som har frågat mig om mina ungdomsår... Självklart var VM-94 toppen av min fotbollskarriär, men vägen dit var nog så stor. En grej jag alltid kommer att vara stolt över är att jag gjorde mål i min första allsvenska match där jag spelade från start. Det var -87 med GIF Sundsvall när vi mötte Bajen på Söderstadion. Vi vann med 2-3. Det är ju ett extra mysigt minne nu när man sitter mitt emot en riktig Hammarbyare! 

Hans: Min första match mot GIF med IFK Norrköping -87 vann vi med 2-1, men då var inte du med Brollan. Jag håller med om att ungdomsåren är viktiga att nämna när man sammanfattar en fotbollskarriär. Jag hade fantastiska ledare och har bara ljusa minnen från den tiden.


Hasse är nog en av de få som kan titulera sig med 23 raka vinstmånader i poker

Ni är ju tävlingsmänniskor i märgen, vad är era mål inom pokern?

Tomas: Jag strävar hela tiden efter att bli bättre, att närma mig de riktigt bra spelarna. Nu vet jag inte var jag ligger i Hasses "fem skikt", men jag hoppas självklart på att få förlänga sponsringskontraktet och sen får vi se hur bra jag kan bli. Ett delmål är att gå vidare efter första dagen i en EPT-turnering. Då kan man i alla fall utesluta att man är totalt värdelös.

Hans: Min främsta målsättning är att vara jämn och stabil. Det är viktigare för mig än att vinna någon stor turnering. Jag spelar poker och livnär mig på det. Det är överlägset att tjäna pengar på något man tycker är kul, och slippa pallra sig upp till någon gruva varje dag. Ibland kan jag känna att jag inte är lika viktig som en lärare eller läkare, men jag har ju talangen och det vill jag utnyttja. Lärare och läkare anser jag vara de viktigaste yrkena i samhället. Det känns ju såklart fel att en fotbollsspelare tjänar tusen gånger mer än de som verkligen betyder mycket för allmänheten... Men så är det, och jag känner mig otroligt lyckligt lottad som har fått uppleva båda dessa karriärer. Sedan är ett mål också att få fortsätta spela för Nordicbet.


Har det varit lättare att ta sig fram inom pokervärlden med ett känt namn?

Tomas: Det spelar ju faktiskt ingen roll vad man heter när man väl sitter vid bordet, men det är klart, jag fick ju inte sponsringskontraktet med Nordicbet för att jag spelar så fantastiskt bra. Jag fick chansen för att jag är den jag är och för att jag har en vilja att lära mig. Det är ju skillnad med Hasse, han är ju faktiskt duktig också! (skratt)


Är det början på en trend att elitidrottare väljer pokern som arena efter sin aktiva karriär?

Tomas: De som livnär sig på sport har svårt att hitta en bra plats efter karriären. Jag har lyckats, och det är få förunnat. Just med pokern ser jag många paralleller när det gäller adrenalin och kickar. Personligen har jag aldrig känt något som kommer i närheten av tävlingsmomentet i fotboll förrän jag började spela poker. Det är kul att få känna så igen, och jag tror att det är det många idrottsmänniskor gillar med pokern.

Hans: Jag håller med! Tävlingsmomentet man har saknat från fotbollen får man känna på igen vid pokerbordet.


Pokern har ju blivit mer och mer folklig men betraktas väl ännu inte som riktigt rumsren. Vad tror ni att ni kan bidra med för att göra pokern mer accepterad?

Hans: Jag tror inte att jag som person kan bidra till det direkt, men ju fler som håller på med det, desto mer accepterat blir det. Ser folk dessutom människor de känner igen spela så kanske det hjälper till lite.


Om ni vann 10 miljoner i WSOP, skulle ni sluta spela helt då?

Hans: Nej verkligen inte! Det är ju roligt, så varför sluta?

Tomas: Det är alldeles för kul, och dessutom klarar jag inte av att ligga på sofflocket. Jag fortsätter så länge jag kan.


Umgås ni på fritiden?

Hans: Ja visst. Det är ju inte så att vi ringer och berättar bad beats för varandra, men vi hittar gärna på andra saker.

Tomas: Jag bollar gärna mina tankar om poker med Hasse, eftersom han är mer erfaren. Frågar om jag gjort rätt i olika situationer etc.


Hur mycket tid lägger ni ner på poker?

Tomas: Det är olika från vecka till vecka. Jag spelar gärna sitngos på nätet för att få in tänket, men jag har inte riktigt tid att dra till Casinot. 

Hans: Jag spelar 25-30 timmar i veckan. När man lever ihop med någon är det också svårt att hitta tid. Man vill ju ha en normal dygnsrytm också, så jag spelar sällan på nätterna.


Medelåldern hos pokerspelare verkar bara bli yngre och yngre. Hur skulle ni ställa er om era barn vill spela poker i framtiden?

Hans: Jag tycker det är ett utmärkt sätt att utvecklas i huvudet, och ser inget negativt med det.


Skulle du inte hellre vilja att de spelar fotboll?

Varför inte både och? När min äldsta son Wimmo såg pokermarker på köksbordet hemma för några år sedan satte han sig med en kompis och låtsades spela. De visste inte att jag lyssnade, och det var jättegulligt att se.


Har ni kontakt med fotbollsvärlden fortfarande?

Tomas: Jag har kontakt med Parma.

Hans: Jag tittar mycket på fotboll och följer den noggrant, och jag har en del kontakt med  Hammarby. Ser jag någon intressant spelare så tipsar jag dem gärna.


Vad gör ni om tio år?

Hans: Jag hoppas och tror att jag fortfarande spelar och försörjer mig på poker. Om sedan någon av grabbarna börjar med fotboll så lär jag inte kunna hålla mig ifrån det. Av mina tre intressen i livet - fotboll, poker och kvinnor - har jag kunnat försörja mig på två... och någon hallick blir jag aldrig. (skratt)

Tomas: Jag hade en vision om att bli bra i fotboll, och jag tycker att jag har lyckats hyfsat med det. Idag har jag kanske inte riktigt samma ambition, men jag vill lyckas med mina affärer med Undici och Dammsugarföretaget Twinner. Sedan hoppas jag få mer tid över för pokern om tio år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0