Tro
Publicerad 2007-10-03
Jag älskar natten. När Jay Lenos applåder tystnar och trafikbruset övergått till en skön tomhet, då trivs jag verkligen i min lägenhet alldeles själv. Eller, alldeles själv är jag ju helst inte. Det som gör de sena timmarna perfekta är att det ligger en perfekt liten tjej och trynar tryggt inne i sovrummet bredvid. När hon inte är hemma känns det bara ihåligt, och då trivs jag bättre bland folk ute i vimlet eller i den berömda källaren.
Mina veckor med Amanda räddar mig, det är jag helt övertygad om. Jag tappar mig själv halvvägs in i en barnfri vecka. Som att både karta och kompass hängde med i ryggan till Micke, och jag famlar runt bland vinglas, pokerbord och stora frågor. Svaren blir alltid så uppenbara när hon kommer hem. Tack för det, Amanda.
Stora frågor ja. De senaste veckorna har jag ställt frågor till mig själv om tro. Även om man inte tror stenhårt på Gud så finns det oftast fördelaktligen någonting som driver en, som ger en styrka att fortsätta i ur och skur. I mitt fall vet jag inte riktigt vad det är, och jag har varit ganska nöjd med att bara veta att jag är stark i mig själv. Det är klart att det är lätt att avfärda något som är svårt att förklara, beskriva eller ta på som "någonting" eller att säga "jag tror på mig själv" etc, men det är inte så enkelt för alla.
Jag erkänner nu - efter att ha stiftat bekantskap med ett par underbara troende människor - att jag har fruktansvärda fördomar om kristna. Som att det är någonting ont eller fult. Det jag sett av religion är att det skapar krig, hat och trångsynthet. När jag ser Carola tala i tungor och fördöma homosexualitet, eller hör indoktrinerade ungar i evangelisternas USA skrika "pro life", så känner jag ingen tro på att tro. Det känns som en enda stor scam. Bibeln är ju bara en bok.
Men bortsett från att våra åsikter går isär på vissa håll, har jag insett vilken glädje troende människor utstrålar. Jag har känt en värme och en öppenhet från dessa relativt nya personer i mitt liv, och jag är övertygad om att det beror på deras egen trygghet i var de kommer ifrån och vart de är på väg. Med den tryggheten finns så mycket utrymme för annat än oro. Vi andra går ju omkring och undrar hela tiden, varesig vi tänker på det eller inte. Jag tror att vi ateister och agnostiker avundas den tryggheten.
L och F: Jag kommer aldrig att tro på det ni tror på, men jag uppskattar att ni öppnat mitt sinne.
Amanda sa en grej om fördomar och tro i morse, som faktiskt fick mig att skriva det här inlägget:
Det finns ju fördomar om allt. Till och med om Gud. Hur kan man veta vad han går ut på om man inte har träffat honom? Det här med vad som händer när man dör t.ex. Vissa tror att man kommer till himlen och andra tror att det bara blir svart. Varför skulle det bli just svart? Jag tycker att alla borde få komma till sin favoritfärg...
Underbara unge! Dig tror jag på.
Dagens låttext blir således "Belief" av John Mayer.
Is there anyone who ever remembers
Changing their mind from the paint on a sign?
Is there anyone who really recalls
Ever breaking rank at all for something someone yelled real loud one time
Everyone believes
In how they think it ought to be
Everyone believes
And they're not going easily
Belief is a beautiful armor
But makes for the heaviest sword
Like punching under water
You never can hit who you're trying for
Some need the exhibition
And some have to know they tried
It's the chemical weapon
For the war that's raging on inside
Everyone believes
From emptiness to everything
Everyone believes
And no ones going quietly
We're never gonna win the world
We're never gonna stop the war
We're never gonna beat this
If belief is what we're fighting for
/HeFo
