Tragiskt
En kille hade tydligen ledsnat på att leva och hoppade framför tåget vid Karlberg i morse. Jag såg inte när han hoppade, och det är jag väldigt glad för, men det är mycket som rör sig i huvudet efteråt. Vi hörde ett tjut från Arlanda Express, som bromsade oväntat fort. Räddningspersonal, brandkår och polis var snabbt på plats, men det såg inte ut som om han överlevde. Så ofattbart att någon är så desperat. Känner så starkt för föraren, en sån sak hänger kvar hela livet.
Var rädda om varandra!
Usch! Ta med dig A och drick varm choklad, och ät bullar med oss ikväll, och lindra tankarna lite.
Och du....du är grym!!
Kram
Låter som en dröm! Dina bullar tackar man inte nej till... Kram
...och inte nog med att idioten ska hoppa framför en stackars tågförare, polisen roar sig med att spärra av hela min stadsdel så att jag blir försenad till jobbet. Förlåt, var jag okänslig nu..... P.S Det är säkert hans fel att det regnar också. D.S
Härlig inställning att kalla en person som väljer att ta sitt liv för idiot...
Johan har en förmåga att överdriva och vara "för mycket" i sina kommentarer ibland. Men jag måste nog säga att det är fegt att låta någon annan ta ens liv. Det kunde han ha gjort själv.
Kanske kan det framstå som som fegt när man ser på det utifrån. Men en djupt deprimerad person tror inte jag tänker i de banorna alls.
Jag tycker själv inte att självmord är fegt. Det känns konstigt att blanda ihop begreppen på det sättet och jämföra en "frisk" persons tankar och en deprimerad persons tankar.
Det var inte meningen att göra detta till en lång diskussion. Jag reagerade bara på kommentaren tidigare och kunde inte låta bli att svara =)
Fridens liljor! (som mormor skulle ha sagt)
Min granne våningen över (90+) hängde för många år sedan upp en snara i taket i vardagsrummet. På frågan varför svarade han att det var hans "nödutgång". För två år sedan så tog han "nödutgången". Det kom EN ambulans och hämtade honom och så var det inte mer med det. All respekt för det beslutet. Den här killen (eller tjejen) lyckades ju förutom att stjäla min och andras tid och traumatisera en hel folksamling, orsaka utryckning av 9 polisbilar och två brandkårer samt orsaka en tågförsening för tiotusentals resenärer i en timme. I mina ögon en idiot. Cyniskt? Javisst, det är ju jag.... :-)
Ja men så bra för din granne. Han hade uppenbarligen sinnesnärvaro nog att inte vara en "idiot" utan tänka på andra. Och i dina ögon kan någon självklart vara en idiot, för att det är såklart en främmande lösning för dig.
Min barndomskompis hoppade framför tåget tidigare i år. Jag tror inte att han ville vara till besvär för andra. Tvärtom, han trodde säkert han gjorde de i andra en tjänst genom att sluta leva. Att han skulle vara en idiot finns inte för mig.
Verkligen tråkigt med din kompis (nej, jag är inte sarkastisk). Det är inte roligt att bli av med någon som står nära.
Tack.
Nog med kommentarer från mig nu =)
den enda idioten är väl du johan..fy fan . okänslig? vilken dum jävla fråga..synd att du inte kom i tid för
att en idiot hade tagit sitt liv...
Hm, tror du verkligen att Johan var allvarlig Christel? Tänk om.
Alltså vilka reaktioner! Visst är det tragiskt att folk väljer att ta sina liv. Att livet för vissa är så fruktansvärt att det inte går att komma vidare. Men det ÄR faktiskt fegt, om man är vuxen och har ansvar. För sina barn kanske, eller folk i ens närhet som får stå där med maktlöshet och skuld resten av sina liv. Och tänk på den stackars människan som körde tåget. Ska man ta livet av sig kan man väl i alla fall ha den goda smaken att inte blanda in människor som måste ha mardrömmar om det resten av livet sen eller?
Och som sagt....Jag tror inte det var på fullaste allvar. Ironi borde bli dagens ord.
jag orkar inte bemöda mig att svara men man kan vara rolig på andra sätt än att vara osmaklig!
iaf visa respekt för en människa som inte längre är med oss.
men visst kul skämt!
kan ju tillägga att jag är ett fan av ironi. men då brukar den vara rolig iaf...
Det är jobbigt när såna här saker kommer lite för nära ens egen verklighet som det gjorde den här morgonen för dig HeFo. Jag önskar inte till någon att dom ska någonsin behöva förlora någon nära eller ens behöva se en död människa. Om jag fick bestämma skulle ni inte ens behöva komma bland de första till en olycksplats. Jag är i livräddarbranschen själv och tyvärr så tillhör självmord vardagen, men de flesta vill inte göra sånt väsen av sig att de hoppar framför tbana, pendel eller liknande. Vi som jobbar med det här skämtar lite och säger att va fan, mitt i rusningen - det är väl lite egoistiskt? Samtidigt som det är så tragiskt. Tragiskt när mamman till en 11-åring ringer 112 helt förtvivlad då hennes son tagit 100 värktabletter... dom har aldrig haft problem tidigare, föräldrarna har inte märkt något och är helt chockade och fattar ingenting. Om han inte får rätt hjälp den här gången så kommer han vara den som hoppar framför tbana eller pendeltåg om x antal år när han bara inte klarar av livet längre och ingen fattar vad han pratar om.
Det här blev lite tungt, men jag vill faktiskt ta det här tillfället till att inte bara be er ta hand om varandra utan reagera när ni ser något som inte verkar vara som det ska, oavsett om det är nära & kära eller någon av dina grannar. Inte så att ni ska ta fram kikarna men när ni får den här obehagskänslan över att något är fel, lyssna på den då. Bry er om era medmänniskor. Det är en rätt skön känsla att ha räddat livet på någon - faktiskt även om de själva påstår att dom inte vill bli räddade...
Ett liv är ett liv. Var rädd om ditt.
(HeFo, om det här blev för tungt eller fel eller så, så tar jag inte illa upp om du raderar inlägget.)
Åsa: Inte alls för tugnt. Min blogg kan behöva lite allvar ibland. Tack!
Kände mig manad att återigen kommentera detta inlägg som verkligen blev en hel hönsfarm av en lien fjäder. Och jag väljer att göra det här eftersom 1. Det är här ämnet startade, och eftersom 2. Om jag skulle göra det på en annan plats så skulle det tas förgivet att jag gör det bara för att jävlas med någon, vilket inte är fallet. Jag vill bara uttrycka MIN åsikt.
Det är bevisat att folk som står i begrepp att ta sitt liv faktiskt planerar in i minsta detalj hur de ska göra det. Och känner sig lättade när de har utarbetat sin plan. Oftast i alla fall. Enda undantagen är dem som är mitt inne i en psykos, eller som har fått i sig en överdos av någon drog tex syra och inte har en jävla aning om vad de pysslar med. De som har varit deprimerade en längre tid vet precis vad de gör. De fallen är övervägande vid självmord. Därav är det jävligt tanklöst av dem att blanda in oskyldiga människor (inte bara de som kör tåget utan även passagerarna) i deras död. De kunde faktiskt hitta andra sätt.
Nu tycker ju jag som sagt att det är trist och jävligt tråkigt att samhället ser ut så att vissa vantrivs med sitt liv. Att det är överjävligt att psykmottagningar etc inte har plats och resurser att ta hand om alla som lider. Och det är hemskt när, framförallt unga, människor inte vill leva längre. Deras lidande innan de bestämmer sig måste vara helvetet på jorden. Och efteråt, när de har gjort det, fortsätter lidandet för dem som stod personen nära.
Som Åsa skrev, så brukar även de som jobbar inom vård och akutvård, skämta om det ibland. Det vet jag att även tågförare gör (självklart inte då det precis har inträffat. För då är de ju helt knäckta). För saken är den, att människan fungerar ofta så, att man MÅSTE skämta för att få distans till eländet. Man måste ge sig själv en chans att få andas lite när allt blir för hemskt. Har ni tänkt på att folk skojade om Estonia? Tom de som var med på båten och överlevde gör det. Man hittade på skämt som "Ta flyget till kontoret", efter den vidriga händelsen den 11e sept. Man skämtade om JAS, man skämtar hejvilt om judeförintelsen. Och man skämtar om självmord. Detta är ett psykologiskt fenomen. Det kallas Galghumor.
Detta betyder inte att NÅGON tycker att det är en kul grej. De allra flesta normala människor tycker förhoppningsvis att det är hemskt. Vilket det är enligt mig med. Men allvarligt...vilken debatt det blev.
Hefo: Bra inlägg.
Johan: Du påpekade i ditt första inlägg att du var okänslig. Att en del inte förstår det är bara att droppa. Du kan försöka förklara tills du är blå i ansiktet. Det kommer inte att fungera då heller.
Denimbird: Jag har varit djupt deprimerad, har tom legat inne i 4 månader. Det enda man tänker på är två saker: att få slippa leva och att inte såra sina nära och kära. Dessutom är man oförmögen att göra nåt. Om man inte orkar sätta sej upp, hur ska man orka ta sej till en tågstation, eller svälja 100 tabletter, eller ens tänka ut HUR man ska gå tillväga? Det är klart att din vän inte var en idiot, men det har ju Johan redan förklarat.
Christel: lite okänsliga blir vi ju alla när vi är osäkra i en situation, visst han kunde ha tänkt till innan han skickade kommentaren. Om du skulle höra alla kommentarer som personal inom räddningstjänst, sjukvård och polis uttalar skulle du bli helt vild. Om man ser 20 år eller längre bakåt i tiden, var det det enda sättet att hantera allt elände. Man skämtade om det ofattbara. Det ogörliga, det som är så förbjudet så att man knappt ens kan tänka det. Idag finns det utarbetade planer för hur man omhändertar personal. Så tack och lov blir okänsliga och ironiska kommentarer färre och färre generellt sett.
Lotta: Jag beundrar din kunskap i så många skilda ämnen, jag beundrar din attityd till omvärlden och att du tar upp så känsliga saker i din blogg. I just den här frågan undrar jag dock; Vem har bevisat att självmördarkandidater har planerat i minsta detalj? Eftersom de flesta som överlever (ca 90%) ropar på hjälp, och inte alls velat dö utan bara försökt slippa leva, är bevisning inte möjlig att göra. De som dör kan ju inte svara. Det är många som inte lämnar brev eller liknande. Av de som dör, är det sannolikt en del som inte hade tänkt göra det heller, utan ropade på hjälp, men ingen hann fram. Vad jag tycker är mer tragiskt än att vården är undermålig är att vi köper prylar i en aldrig sinande ström, och tycker i samma andetag att det är alldeles för dyrt att ta hjälp av en psykolog. Vi förväntar oss att få hjälp. Eftersom nu inte psykiatrin får de resurser de så väl behöver, kanske vi ska fundera på om vi är beredda att göra oss tjänsten att betala privat. Ungefär som vi gör när vi betalar för att få nya tuttar, fiskmun, vita snygga tänder och allt annat som vi tror bygger upp vår självkänsla. Vi måste ta lite ansvar själva. Jag gjorde det, och jag är numer en hel människa.
Kloka ord från kloka kvinnor. Jag betalade också min psykolog privat under min depression för några år sedan. Jag förväntade mig nämligen inte att samhället skulle ge mig det jag behövde. Oftast tror man inte att någon kan hjälpa eller förstå, och det är svårt att hitta en själavårdare som man kan anförtro sig till och lita på. Jag hade tur, och efter drygt ett år och till kostnaden av ungefär en vecka i Grekland och en Gucciväska var jag en starkaremänniska som orkade kliva upp på mornarna, träffa folk och arbeta.
Okej, jag kan uppenbarligen inte hålla mig borta från detta... Kanske har jag varit otydlig tidigare.
Mina kommentarer ska inte blandas ihop. Min vän som tog sitt liv såg utifrån sett ut att må bättre än på länge tiden innan det hände. Min gissning är för att han hade bestämt sig. Men det betyder inte att han tänkte rationellt. Jag vet inte om han varit deprimerad eller hur deprimerad han varit. Jag vet bara att han inte mått bra på länge, länge, länge...
Jag förstår också att djupt deprimerade personer oftast är oförmögna att ta sig för någonting alls. Lotta och Gia skriver bra om det.
Det är fruktansvärt för alla utomstående som blir indragna i ett självmord. Tågförare, passagerare m.fl. I den bästa av världar skulle det inte hehöva vara så. Men när det händer så kan jag ändå inte klandra den som hoppat. Jag ser bara hur dålligt den personen måste ha mått.
Sen kan man inte klumpa ihop alla som valt att ta sitt liv. Men det är lätt att generalisera. Och även svårt att föra en diskussion utan att till viss del göra det.
Enligt mig lever vi i ett samhälle där vi ska ha ett socialt skyddsnät. Där vård och omsorg ska fungera. Jag tycker inte att endast människor som
har råd att betala för sig ska få hjälp. Och jag tycker inte heller det är en bedrift att ha betalt för det själv.
Jag förstår och håller med om det mesta du skriver. Men OM man har råd att betala för privat vård så är det väl bra att man väljer att göra det istället för att spendera pengarna på fejkad självkänsla, såsom tuttar och botox? Om vi som kan betalar för oss så blir det ju dessutom mer kvar till de som inte har råd. Bedrift? Hm, jag tycker nog att det är ett ansvar gentemot sig själv och samhället.
Ja absolut. Det är inget fel på att betala för sin egen vård. Men jag tycker bara inte att man ska tycka att man är en sämre människa om man inte kan det. Vi betalar skatt för att det ska finnas hjälp när man som bäst behöver den. Jag tar det ansvaret genom att betala skatt. Men det finns såklart gränser för hur mycket allmänvård ska täcka.
Jag jag håller med till 100% att man hellre ska bygga upp sin självkänsla innifrån än utifrån.