Skenet uppe

Jag tyckte det gick ganska bra att hålla det idag. Ett tag i alla fall. En av de värsta dagarna på flera år är till ända, och jag möter nu ensamheten och de ofrånkomliga tankarna här i min soffa. Två personer som mår dåligt skulle antingen kunna vara ett stöd för varandra, eller bli ännu mer destruktiva ihop. Tyvärr inser jag än en gång att vi är det senare.

På vägen hem från lagpokern lyssnade jag av mitt mobilsvar och möttes av tre meddelanden med väldigt hårda ord. Insikten idag har varit viktig - att jag inte bråkar med någon annan än mina egna demoner. Min kärlek, vän och livlina är borta, skadan är skedd och jag har inte längre energi att ens försöka reda ut begreppen. Det känns lönlöst. Jag är helt tom.

I grund och botten handlar det om mina egna problem och nu ska jag ta itu med dem. Jag saknar dig, och kommer nog aldrig att sluta känna.

En dag i taget mot en ljusare framtid.

/HeFo

Kommentarer
Postat av: D

Låter tungt..

2007-11-05 @ 20:00:41
Postat av: Puffan

Vi har visst aldrig tid eller ork eller lust att ses! Jag orkar hålla ut ett tag till... gör du? Vi kan väl sikta på att ses nåt innan jul iallafall?

Tusen kramar och pussar till dig, världens bästa!

Postat av: hatten

Det finns hopp även för dom tröstlösa, precis som det finns tur för dom otursförföljda, frågan är om någondera känner igen det dom saknar om det inte biter dom i näsan?!
Människors bitterheten måste dom överlåta på andra, annars går dom själva under, därav får dom mindre cyniska stå till svars för hela världens dårskap.
Det är bara att vända andra kinden till och torka tårarna,för dom man gråter över är sällan värda det, men dom behöver det alltför väl!!
KRAM Hefo!

2007-11-06 @ 09:27:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback